Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

Archive for the month “oktober, 2013”

Tack för allt stöd – tar en bloggpaus

Jag är lite kluven kring det här med att blogga vidare nu när jag har en liten. Jag vill inte exponera honom på nätet alltför mycket, och en blogg utan bilder är inte speciellt rolig tycker jag. Därför har jag, i alla fall för nu, valt att ta en paus.

IVF-resan är över, om vi inte får för oss att göra ett syskonförsök framöver. I det fallet får vi inte göra ett fullt försök p g a min ålder. Men vi har ett embryo kvar i frysen som vi troligen inte vill förlora. Tiden får utvisa vad vi känner och hur vi tänker.

När det kommer till lungembolin som jag konstaterades ha den 27 februari så har jag en lång väg tillbaka. Jag har just börjat motionera med lite snabbare promenader och äntligen börjar vågen därmed också gå neråt sakta men säkert. Jag slutade medicinera med Fragmin i slutet av augusti och ska på en blodutredning i början av december. Jag har kontaktat en sjukgymnast p g a överansträningsskador, troligen en direkt följd av att jag har börjat röra på mig mer. Även han sa att jag måste se det som en LÅNG uppförsbacke, men inte ge upp för det BLIR bättre.

Livet med Hampus är fantastiskt, underbart och roligt mest hela tiden. Vad gör väl vissa sömnlösa nätter och gnöl och annat när man får umgås med ett sånt hjärtegryn som strålar, skrattar, pratar och är alldeles tokig. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och NJUTER verkligen.

Tiden att blogga vill jag hellre lägga på liten, och när han sover vill jag hellre göra annat än att koncentrera mig på långa, genomtänkta blogginlägg. Men jag följer fortfarande en del IVF-vänner och hoppas och ber för att det är er tur snart.

NU ska jag vänta in att liten vaknar, sedan ska vi ge oss ut i den strålande höstsolen, under den knallblå himlen med den där härliga höstkyliga luften i näsan.

Må gott och ta hand om varandra!

Det var länge sedan sist!

Livet rullar på och jag älskar livet! Livet med Hampus är underbart, fantastiskt och härligt. Visst är man sliten ibland, men lyckan som strömmar genom kroppen varje dag är enorm. En kärlek som liksom svämmar över.

Hampus är nu fem månader och det händer otroligt mycket i utvecklingen. Jag köpte en underbar bok som jag verkligen rekommenderar. Den beskriver olika individtyper och förklarar hur de olika individtyperna utvecklas. Den gör att man blir lugn. BVC känns lite fyrkantig. Man pratar mest om hur mycket dom äter, när dom somnar på kvällen och om dom ligger på mage. Jag kände mig oerhört utanför i familjegruppen när jag insåg att vår lille inte alls gillade att ligga på mage som dom andra. Jag började bli orolig över att något skulle vara fel. Men så fick jag hem boken och ögnade lite, läste på om dom olika utvecklingsfaserna och insåg att just han är en tänkare, en individ som jobbar med skallen och händerna. Han är jättetidig på vissa intellektuella saker och lite senare med vissa andra. Däremot är han oerhört stark i nacken. Det är bara det att han inte övar på mage. Han vill mycket hellre sitta och stå. Och det är normalt. Tänka sig! 🙂

Boken beskriver alltså olika utvecklingsfaser som bebisen går igenom. Den beskriver hur de olika personlighetstyperna utvecklas som individer och hur man kan hjälpa sin bebis med lekar och annat för att stimulera de sinnen som attraherar bebisen mest. Jag älskar boken! Däremot så kommer man såklart längst med sunt förnuft. Men som lite uppslagsverk är den underbar (och som lugnande).
vaxa-och-upptacka-varlden

Vardagen fungerar jättefint. Under flera veckors tid har han bara ätit en gång per natt. Han brukar somna i sitt babynest mellan oss i soffan någon gång mellan 20-22. Vi bär med oss nestet upp när vi går och lägger oss. Så länge han äter på nätterna vill jag att han sover i vår säng i sitt nest, och en sköterska trodde inte att det blir några som helst problem för honom att sova i sin säng sedan, för nestet är tryggheten och det får följa med in i spjälsängen framöver. Han är faktiskt oerhört bra på att sova lite här och där.

Sedan brukar han äta mitt i natten. Och därefter kring 7-8 på morgonen. Sista två dygnen verkar han dock vara på väg in i en ny fas igen, för han har ätit 22.30, 03.30, 06.30, 09.00… Ja, mest hela tiden känns det som. Och så sover han plötsligt massor igen – även dagtid. Under en lång period har han bara sovit någon halvtimme på förmiddagen och någon kort stund på eftermiddagen. Jag tycker inte att det är jobbigt. Det är ju faktiskt därför jag är hemma, för att ta hand om honom. Vi ser till att vara ute en stund varje dag och vi pratar, leker, sjunger, läser, vilar, äter tillsammans. Han älskar att bara iaktta vad jag gör och han avgudar våra tre hundar.

När Hampus var två månader, strax innan operationen i Uppsala, var vi hos en supergo fotograf och tog superfina bilder. Nu under hösten, kring 4,5 månad fick vi nya förfrågningar från goda vänner. De behövde fota en bebis. Sagt och gjort. Vi åkte ut till en djup skog här i Dalarna och tog foton. De blev underbara.

Jag tänkte visa upp bilder från tre olika fotografer som har ”lånat” Hampus för bilder. Sedan blir det fortsatt slappande i soffan en regnig och ruggig höstdag. Det måste vara den första dagen med dåligt väder sedan liten föddes…

131005_03
Foto: www.millah.se

131005_04
Foto: 
www.millah.se

131005_01
Foto: Josefine Jondelius Eriksson

131005_02
Foto: Josefine Jondelius Eriksson

131005_05
Foto: Mia Spange

131005_06
Foto: 
Mia Spange

Post Navigation