Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

Det finns kanske en mening med allt…

Lördagen den 31 augusti har vi dop för Hampus. Det ska bli så mysigt. Vi har bokat en liten kyrka och prästen verkar helt underbar. En ganska ung präst som jag kände att man fick bra kontakt med direkt när vi pratade per telefon. Vi ska ses på tisdag. Det blir inte fika i något församlingshem utan vi har bestämt oss för att ha trädgårdsfika hemma med ”kläder efter väder” och ”medtag campingstol eller picknickfilt”. Vi ska sätta upp minipartytält (tak) och fixa lite stolar och bord men förhoppningen är att vädret är okej och att vi kan mingla runt och bara vara avslappnade. Vi känner inte alls för något långbordsgrejs på ett församlingshem. Och eventuell paketöppning kommer vi heller inte att ha. Det är ingen tävling. Tänk om det kommer någon som inte har haft möjlighet att fixa något, eller om det kommer någon som har sparat sina sista tjugor för att hitta något litet, och så kanske någon annan slår på stort. Nej. Jag tycker inte om det där pengafixerade. OM det finns gåvor så är vi jättetacksamma, men om det inte finns det så är det inte ett dugg viktigt. Det viktiga är att folk vill komma och fira vår dag en stund.

Och ibland känner jag att det finns en mening med allt som händer. Just idag började jag fundera på när vår resa började. Jag läste tillbaka och insåg att den 30 augusti 2012 sattes embryot (Hampus) in. Han hade mojsat sig i hela 6 dagar (långtidsodling + 1 dag) (normalt sett är det 5 dagars odling). Vid 5-dagars odlade embryon tar det 1-2 dygn för embryot att fästa. Så vid ett 6-dagars tar det ca 1 dygn. Det innebär att den 31 augusti 2012 borrade Hampus in sig i min livmoder för att bli vårt älskade barn. Den 31 augusti 2013 är dopdagen. Jag började gråta när jag insåg det. Det är stort. Riktigt stort.

Min väninnas dotter ska spela och sjunga på dopet. Hon är en riktig totaltalang vad gäller sång, musik och dans. Det betyder så mycket att en ung tjej ska framföra texter som betyder något. Hon ska sjunga ”Sov på min arm”. Det var den första sång Hampus hörde utanför livmodern. Vi hade en ensam natt på BB utan pappa dagen innan vi skulle åka hem. Jag saknade F och spelade sången när jag vaggade Hampus till sömns. Hon ska också sjunga ”För kärlekens skull” med Ted Gärdestad.  Texten börjar: Utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen….. Och så fortsätter den (så klart). Så kändes det. Jag fick lungemboli och kunde ha dött. Vi visste inte hur älskade Hampus mådde i magen efter allt drama. Vi var oroliga. Men så kom våren. April. Och då kom han. Sista sången hon ska sjunga är tillägnad Hampus för den fina texten. Det är ”Älska mig för den jag är”. För det är precis så vi känner. Vem han än är, vem han än blir, vad han än vill göra så kommer vi alltid att älska honom för den han är. Vårt alldeles perfektaste mest fantastiska mirakel.

Förutom det så ska vi föräldrar läsa en dikt, och så ska våra faddrar/gudföräldrar göra det (Fredriks syster och min bror med familj). Jag tror att det blir ett jättefint dop. Vi har kära vänner som filmar och fotograferar. Men det bästa av allt är att vi har bjudit ca 50 personer och i stort sett alla (nästan) har tackat ja. Kärlek. ❤
DSC_0269
Nyfödd älskling

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: