Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

41 sprutor kvar av Fragminet

Det ligger 41 sprutor kvar och väntar på mig. 20 dagar och en till spruta, sedan är jag färdigbehandlad efter ca 400 nålstick i magen sedan första veckan i mars. Jag fick diagnosen den 27 februari. Egentligen borde jag vara färdigbehandlad den 27 augusti, men jag har missat någon spruta ibland och har bestämt mig för att jag gör slut på dom även om det innebär några dagar extra.

Från början hade jag hästdoser. Första månaden sprutade jag 10000 ie + 2500 ie på morgonen och 10000 ie på kvällen. Dom röda sprutorna är dom starka. Dom gjorde väldigt ONT för innehållet sved väldigt. 2500 (blåa sprutor) var som rena bebisarna. Jag hade också gröna sprutor ett tag (7500 ie) som jag tog på morgonen och då fick jag ta gula sprutor (5000 ie) på kvällen. Men efter förlossningen, från 1 maj har jag haft samma dosering. En spruta på morgonen och en spruta på kvällen av dom gula som innehåller 5000ie.

Jag räknade ut att jag kommer alltså att ha stuckit mig i magen ca 400 ggr innan det är klart. Det är inte så konstigt att den är gul, blå, grön och lila. Men jag har också räknat ut att det finns olika sätt att sticka sig på. Vissa sätt går bättre och andra går sämre. Om man lyfter upp ett hudveck för att sticka och känner att själva hudpenetreringen gör ont och ändå forcerar och trycker in sprutan så svider det extra mycket av innehållet och magen blir extra blå. Om man istället  byter ställe när man känner att det inte känns bra, då kan man hitta ett annat ställe där själva nålsticket nästan inte känns alls. Då känns inte heller innehållet och magen blir mindre blå.

Jag har provat att sticka mig i låret men det gjorde förbaskat ont. Jag skulle prova att sticka mig i rumpan idag, men det var så svårt att få ett bra grepp. Det blev liksom alldeles för baklänges. Och ingen annan får sticka mig. Jag har ett visst kontrollbehov och om jag själv kan känna hur det känns och styra sticket så känns det så mycket lättare.

Jag minns när jag fick morfin i låret på BB. Det gjorde så fruktansvärt ont. Minst som dom värsta röda Fragminsprutorna x 10. Då tog ju BM bara sprutan och högg in den. Precis så som dom gjorde när Pluppen vaccinerades. 😦 Det är nästan så att jag själv skulle velat ha gett honom sprutorna eftersom jag vet hur det känns och vilka sätt som är mest lindriga.

Annars lever livet. Jag älskar att vara mamma och jag älskar när jag får stunder för mig själv ibland. Den här veckan har jag haft två möten med människor. Det ena mötet gjorde mig besviken och ledsen, men som tur var hade jag det andra mötet dagen efter och kom istället hem med energi och glädje. Det första mötet var en avlägsen släkting som var så otroligt negativ och fördömande och rent av elak att jag bara kände att jag ville därifrån. Det andra mötet var en kär gammal vän. Vi kunde prata sorg, glädje, ilska och humor i ett enda sammelsurium och det kändes så skönt att ses igen.

Vad har jag lärt mig av detta? Jo, jag är vuxen nog att kunna strypa kontakt med människor som inte ger något. Människor som slukar energi och sprider negativa vibbar. Livet är för kort för att ödsla sin kraft på det. Istället ska jag och vi fortsätta njuta av vår underbara lilla pojke, vårt liv, våra hundar, vårt hus och våra släktingar och vänner som betyder något. För även om det är mörkt och trist vissa dagar och jag känner mig urlakad, trött, dränerad – så kunde jag inte ha önskat mer än det jag har just nu.

life-is-too-short-improve-your-life

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: