Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

Archive for the month “augusti, 2013”

Hejdå Fragmin, Hejdå Lungemboli

Vi överlevde dig, Lungemboli. Och idag har vi firat gåvan vi fick. Sedan den 27 februari då det konstaterades att jag hade fått en livshotande sjukdom har jag sprutat mig själv i magen 2-3 ggr per dag i olika doser. Efter ca 400 sprutor säger jag idag, på Hampus dopdag, hejdå till dig och sjukdomen och HEJ till livet. Tack för att du räddade livet på oss, men nu är vi redo för annat.

20130831-233146.jpg

Hampus Dopdag

Jag är för trött och för rörd för att göra en längre uppdatering, den kommer en annan dag när vi har sammanställt lite bilder som andra har tagit. Själva ägnade vi oss åt vårt barn.  Vårt fina barn som inte har fällt en enda tår på hela dagen. Som somnade till de välkända visorna som vi har vaggat till ett hundratal gånger, och kusin Elins mjuka hand som smekte hans panna och kind i kyrkan, och sov sig igenom hela dopakten. Vårt fina barn som glad och nöjd minglade med oss under hela fikastunden för att sedan somna gott i sin vagn efter några timmar. Vår älskade älskling.

Det var en fantastisk ceremoni med ca 45 nära och kära som hade samlats. Hampus fina kusiner, mina brorsbarn, var involverade i dopet, fick hälla vatten i dopfunten och plaska med fingrarna i vattnet. Det var känslosamt och starkt och Ella, min fina väns dotter sjöng och spelade som en ängel. Det var så att kristallkronor sprack och ingen gick därifrån oberörd av hennes sånger, noga utvalda av oss med en tanke, mening och ett budskap bakom.

Regnet öste ner hemmavid när vi skulle ha trädgårdsfika. Men alla fantastiska släktingar och vänner med sina goda humör gjorde att det kändes som sol hela vägen. Partytälten kom ändå helt klart till sin rätt.

Även om många tårar föll så var det verkligen en glädjens dag. Och presenterna som vi har öppnat för oss själva här på kvällskvisten var fantastiska och perfekta, varenda en. Jag återkommer med en längre uppdatering längre fram.

1175311_10151694378073743_799870037_n

Vi är redo

Hampus sover och friden har landat efter en hektisk dag. Imorgon ska ca 45 personer, släkt och nära, kära vänner dela en väldigt speciell dag med oss. Hampus dopdag. Vi har satt upp partytält hemma och förberett allt. Nu ska vi bara slappna av.

Morgondagen är Hampus dag och oavsett vad har vi en enda uppgift. Att finnas där för vårt barn. Det blir en stor och fin dag.

20130830-192801.jpg

För 1 år sedan blev du vår

För 1 år sedan blev vårt älskade frö vårt. Den 30 augusti 2012 sattes ett alldeles perfekt 6-dagarsodlat embryo in i min livmoder på IVF-kliniken i Falun. Och imorgon döps han. Samma dag som han borrade in sig i min livmoder. Vår finaste älskling Hampus. 

Ikväll ska jag öva på dikten som jag ska läsa i kyrkan. Det kommer att bli svårt att klara av det, men jag ska försöka.

Så kom du då till oss du älskade barn, och grep våra hjärtan med kraft
Med ens fick allting mer mening, långt mer än det någonsin haft
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting

Ditt liv ska vi följa, och finnas för dig, och dela din glädje och sorg
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara

DSC_0828

Grattis på namnsdagen älskade barn

20130829-111039.jpg
Hampus ❤

Träffat prästen och dopprogram klart

Prästen Michael är helt underbar och vet hela historien bakom. Han sa att det blir ett speciellt dop för honom också som kommer att kännas ända in. Han märkte på hela programmet att det finns en anda i det som är speciell. Och det ÄR speciellt. Han är ett mirakel vi inte vågade tro på. Och all strävan tills han äntligen kom. Och så ettårsdagen av hans spirande liv i min livmoder. Ja…. Det blir onekligen en väldigt stark dag för oss.

20130827-220859.jpg            20130827-220908.jpg

Smärtor

Jag har haft fruktansvärda smärtor i ländrygg och höfter i två dagar och i natt låg jag vaken i flera timmar p g a värken. Som tur är kunde F åka hem före lunch idag för jag har svårt att bära lillen.

Nu är det i alla fall helg och båda är hemma. Superskönt.

20130823-134527.jpg

Det finns kanske en mening med allt…

Lördagen den 31 augusti har vi dop för Hampus. Det ska bli så mysigt. Vi har bokat en liten kyrka och prästen verkar helt underbar. En ganska ung präst som jag kände att man fick bra kontakt med direkt när vi pratade per telefon. Vi ska ses på tisdag. Det blir inte fika i något församlingshem utan vi har bestämt oss för att ha trädgårdsfika hemma med ”kläder efter väder” och ”medtag campingstol eller picknickfilt”. Vi ska sätta upp minipartytält (tak) och fixa lite stolar och bord men förhoppningen är att vädret är okej och att vi kan mingla runt och bara vara avslappnade. Vi känner inte alls för något långbordsgrejs på ett församlingshem. Och eventuell paketöppning kommer vi heller inte att ha. Det är ingen tävling. Tänk om det kommer någon som inte har haft möjlighet att fixa något, eller om det kommer någon som har sparat sina sista tjugor för att hitta något litet, och så kanske någon annan slår på stort. Nej. Jag tycker inte om det där pengafixerade. OM det finns gåvor så är vi jättetacksamma, men om det inte finns det så är det inte ett dugg viktigt. Det viktiga är att folk vill komma och fira vår dag en stund.

Och ibland känner jag att det finns en mening med allt som händer. Just idag började jag fundera på när vår resa började. Jag läste tillbaka och insåg att den 30 augusti 2012 sattes embryot (Hampus) in. Han hade mojsat sig i hela 6 dagar (långtidsodling + 1 dag) (normalt sett är det 5 dagars odling). Vid 5-dagars odlade embryon tar det 1-2 dygn för embryot att fästa. Så vid ett 6-dagars tar det ca 1 dygn. Det innebär att den 31 augusti 2012 borrade Hampus in sig i min livmoder för att bli vårt älskade barn. Den 31 augusti 2013 är dopdagen. Jag började gråta när jag insåg det. Det är stort. Riktigt stort.

Min väninnas dotter ska spela och sjunga på dopet. Hon är en riktig totaltalang vad gäller sång, musik och dans. Det betyder så mycket att en ung tjej ska framföra texter som betyder något. Hon ska sjunga ”Sov på min arm”. Det var den första sång Hampus hörde utanför livmodern. Vi hade en ensam natt på BB utan pappa dagen innan vi skulle åka hem. Jag saknade F och spelade sången när jag vaggade Hampus till sömns. Hon ska också sjunga ”För kärlekens skull” med Ted Gärdestad.  Texten börjar: Utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen….. Och så fortsätter den (så klart). Så kändes det. Jag fick lungemboli och kunde ha dött. Vi visste inte hur älskade Hampus mådde i magen efter allt drama. Vi var oroliga. Men så kom våren. April. Och då kom han. Sista sången hon ska sjunga är tillägnad Hampus för den fina texten. Det är ”Älska mig för den jag är”. För det är precis så vi känner. Vem han än är, vem han än blir, vad han än vill göra så kommer vi alltid att älska honom för den han är. Vårt alldeles perfektaste mest fantastiska mirakel.

Förutom det så ska vi föräldrar läsa en dikt, och så ska våra faddrar/gudföräldrar göra det (Fredriks syster och min bror med familj). Jag tror att det blir ett jättefint dop. Vi har kära vänner som filmar och fotograferar. Men det bästa av allt är att vi har bjudit ca 50 personer och i stort sett alla (nästan) har tackat ja. Kärlek. ❤
DSC_0269
Nyfödd älskling

Bortom ord

20130815-220010.jpg

I huvudet på din bebis

Vi har köpt en bok som heter I huvudet på din bebis. Skriven av Maria Zamore. Jag ser fram emot att plöja igenom den.
Lite om boken:

Ur förordet:

Den nya syn på barns utveckling, behov och omvårdnad som har vuxit fram under senare tid, har lett till ett paradigmskifte, en genomgripande förändring av grundläggande antaganden och tankemönster, menar en del.

>> Låt dem vädra lungorna, det är bara nyttigt <<, sa experterna förr när bebisarna skrek – och så varnade de för att barnen skulle bli bortskämda om föräldrarna tog upp dem. Små bebisar kan inte le, sa de också. Det där som såg ut som ett flyktigt leende var bara en grimas – ett tecken på att barnet hade magknip eller tarmbubbel. Inget att bry sig om.

Och där stod de nyblivna mammorna och papporna och kände sig fåniga för att de blivit varma av glädje över ett magknip, eller fick dåligt samvete för att de vyssjat sitt ledsna barn i famnen, eller låtit det amma sig till ro.

Men föräldrarna hade ju rätt. Mycket av det som mammor och pappor i alla tider har sett och förstått om sina barn är numera belagt och föremål för forskarnas intresse. Kunskapen om barn har vuxit enormt under senare år. Tack vare videokameran har forskare kunnat filma barns beteenden, reaktioner och förmågor och sedan studera dem i detalj. Detta har lett till ny kunskap, och den i sin tur har skapat nya teorier om barns utveckling – teorier som kan hjälpa oss som är föräldrar att förstå och stödja våra barn. Idag vet vi t ex att bebisar inte kan skämmas bort. Vi vet att det bästa vi kan göra när vårt barn skriker är att följa vår instinkt: att ta upp barnet och vara nära. Idag vet vi också att redan mycket små barn kan samspela med sina föräldrar.

Maria Zamore är reporter på tidningen Vi Föräldrar och har två barn. Genom åren har hon skrivit många artiklar om föräldraskap, barnpsykologi och de första årens utveckling. Boken bygger på aktuell kunskap om barn och intervjuer med forskare, psykologer, läkare, bvc-sjuksköterskor och andra. Hon har dessutom pratat med ett stort antal föräldrar.

20130814-163049.jpg

Hjärtat svämmar över

Hjärtat svämmar över…. av tacksamhet och kärlek.

130813

Kläder

Vi har förmånen att få ärva hur mycket fina kläder som helst så vi har kläder för flera år framåt. Vi har knappt handlat någonting själva. Men ibland ser man saker som verkligen är en stil och smak man gillar, och då kan man inte låta bli. Tur att vi behövde komplettera en av storlekarna lite. Och på fredag får vi kärt besök ända från Halland, med ytterligare kompletteringar från Ullared. Helt perfekt!

Nu ska vi bara ge oss ut på jakt efter en varm sovsäck för små barn. Dom kan användas som åkpåsar i flera år i olika vagnar och sittandes ute. Det ska finnas för vinterbruk nämligen och så anpassar man bara kläderna under.

20130812-123038.jpg

20130812-123052.jpg

41 sprutor kvar av Fragminet

Det ligger 41 sprutor kvar och väntar på mig. 20 dagar och en till spruta, sedan är jag färdigbehandlad efter ca 400 nålstick i magen sedan första veckan i mars. Jag fick diagnosen den 27 februari. Egentligen borde jag vara färdigbehandlad den 27 augusti, men jag har missat någon spruta ibland och har bestämt mig för att jag gör slut på dom även om det innebär några dagar extra.

Från början hade jag hästdoser. Första månaden sprutade jag 10000 ie + 2500 ie på morgonen och 10000 ie på kvällen. Dom röda sprutorna är dom starka. Dom gjorde väldigt ONT för innehållet sved väldigt. 2500 (blåa sprutor) var som rena bebisarna. Jag hade också gröna sprutor ett tag (7500 ie) som jag tog på morgonen och då fick jag ta gula sprutor (5000 ie) på kvällen. Men efter förlossningen, från 1 maj har jag haft samma dosering. En spruta på morgonen och en spruta på kvällen av dom gula som innehåller 5000ie.

Jag räknade ut att jag kommer alltså att ha stuckit mig i magen ca 400 ggr innan det är klart. Det är inte så konstigt att den är gul, blå, grön och lila. Men jag har också räknat ut att det finns olika sätt att sticka sig på. Vissa sätt går bättre och andra går sämre. Om man lyfter upp ett hudveck för att sticka och känner att själva hudpenetreringen gör ont och ändå forcerar och trycker in sprutan så svider det extra mycket av innehållet och magen blir extra blå. Om man istället  byter ställe när man känner att det inte känns bra, då kan man hitta ett annat ställe där själva nålsticket nästan inte känns alls. Då känns inte heller innehållet och magen blir mindre blå.

Jag har provat att sticka mig i låret men det gjorde förbaskat ont. Jag skulle prova att sticka mig i rumpan idag, men det var så svårt att få ett bra grepp. Det blev liksom alldeles för baklänges. Och ingen annan får sticka mig. Jag har ett visst kontrollbehov och om jag själv kan känna hur det känns och styra sticket så känns det så mycket lättare.

Jag minns när jag fick morfin i låret på BB. Det gjorde så fruktansvärt ont. Minst som dom värsta röda Fragminsprutorna x 10. Då tog ju BM bara sprutan och högg in den. Precis så som dom gjorde när Pluppen vaccinerades. 😦 Det är nästan så att jag själv skulle velat ha gett honom sprutorna eftersom jag vet hur det känns och vilka sätt som är mest lindriga.

Annars lever livet. Jag älskar att vara mamma och jag älskar när jag får stunder för mig själv ibland. Den här veckan har jag haft två möten med människor. Det ena mötet gjorde mig besviken och ledsen, men som tur var hade jag det andra mötet dagen efter och kom istället hem med energi och glädje. Det första mötet var en avlägsen släkting som var så otroligt negativ och fördömande och rent av elak att jag bara kände att jag ville därifrån. Det andra mötet var en kär gammal vän. Vi kunde prata sorg, glädje, ilska och humor i ett enda sammelsurium och det kändes så skönt att ses igen.

Vad har jag lärt mig av detta? Jo, jag är vuxen nog att kunna strypa kontakt med människor som inte ger något. Människor som slukar energi och sprider negativa vibbar. Livet är för kort för att ödsla sin kraft på det. Istället ska jag och vi fortsätta njuta av vår underbara lilla pojke, vårt liv, våra hundar, vårt hus och våra släktingar och vänner som betyder något. För även om det är mörkt och trist vissa dagar och jag känner mig urlakad, trött, dränerad – så kunde jag inte ha önskat mer än det jag har just nu.

life-is-too-short-improve-your-life

Barn och säkerhet

Hampus kommer att vara ett barn med mycket härliga omgivningar omkring sig. Både stugan vid Ryggen där farmor och farfar tillbringar somrarna, och våra campingsemestrar i Bohuslän vid havet. Det här med säkerhet har jag och F pratat om en hel del.

När vi växte upp var ingenting så himla noga. Vi sprang i bergen, vi badade, vi åkte båt utan flytväst. Men idag har man kanske lite mer kunskaper kring olika saker, internet informerar om otäcka olyckor som händer på ögonblicks sekunder och man har ett annat säkerhetstänk. Inte för att curla barnen, det är något helt annat i min värld, utan för att veta att OM olyckan är framme så har man i alla fall gjort sitt bästa för att det ska gå bra. För några veckor sedan kom vi in på det här med flytvästar.  Hur ska man ställa sig som förälder till ärvda/lånade saker som kanske inte är så nya och testade?

Det har visat sig att vissa flytvästar för små icke simkunniga barn inte håller måttet för det en flytväst ska göra. Nämligen få ett litet barn på rätt köl om dom ramlar i OCH hålla munnen ovanför vattenytan. Det räcker tydligen med ett andetag av vatten ned i lungorna så kan ett barn drunkna *hemska tanke*.

Vi har läst lite olika tester, bland annat det här:
http://www.testfakta.se/sport_fritid/article62873.ece

Sjöräddningen rekommenderar vidare att man inte använder flytvästar som är mer än 10 år gamla:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4251&artikel=5589345

I testfaktas artikel kan man tydligt se att vissa av västarna skulle man inte ens vilja sätta på sitt barn. Jag känner som förälder att det kommer att vara massor sådant här att tänka på i framtiden så jag tackar min lyckliga stjärna för att Internet finns. Vi kommer att söka och jämföra priser och olika tester innan vi köper in något som helst som har med säkerhet att göra. Det kan ju faktiskt hända att det redan nästa sommar är dags för en liten miniflytväst om vi befinner oss på bryggor/båtar.

Det är såklart supersnällt när människor vill väl och vill låna ut saker från förr, men när det kommer till säkerhet har vi beslutat att vi inte tummar på pris och inköp. Vi vill ha många, härliga, lyckliga somrar vid sjöar och hav tillsammans med Pluppen.

110804_02

Underbara dagar

Det var precis som om att allt släppte när jag fick gnälla av mig lite. Vi har haft underbara dagar trots värmen. Jag blir förundrad massor med gånger om dagen över hur otroligt go, nöjd och lugn vår Lillplupp är. Han är verkligen fantastisk att ha att göra med. Jag har haft energi igen och känt mig stark, frisk och pigg. Det är underbart.

I natt sov han i stort sett hela natten (synd att inte mamman gjorde det p g a alldeles för stillastående luft). Han somnade 22, sov till 06, åt lite och somnade om till 09. Maries (min bästa, äldsta väninna) råd om dygnsrytm verkar faktiskt ha hjälpt oss en hel del. På dagarna kör vi fortfarande fullt ös med ljud och ljus, vi släcker inte ner eller är tysta utan lever på som vanligt, och han sover när han är trött och DÅ sover han verkligen. På natten däremot har vi det tyst och mörkt och matning/blöjbyten sker under total tystnad. När vi är klara lägger jag honom ner i babynestet mellan oss igen och han somnar om. Det är helt underbart. Det gör att dagtid kan han sova i stort sett vart som helst; i vagnen, i nestet, i soffan, inne eller utomhus, hemma eller borta och på natten är han nöjd och somnar om när han har ätit. Som jag har sagt tidigare, inget är beständigt med små barn, men vi kanske har grundlagt någon form av dygnsrytm i alla fall. Marie är sjuksköterska och har två små barn själv som det har fungerat på, och hon gjorde en avhandling kring små bebisar och dygnsrytm, så vi följer hennes råd till punkt och pricka. Det verkar fungera super hittills.

Idag har vi varit ute vid farmors och farfars stuga och haft det mysigt med god mat och trevligt sällskap. Vi har just landat i soffan hemma och han har somnat i sitt babynest mellan oss. Vi har haft några magic moments igen då vi märker utveckling. Ibland står det stilla ett tag, och så vips så händer det något. Idag har han verkligen börjat gripa tag i saker och dra in dom i munnen. Visst, han har gjort så med små handdukar och sin filt tidigare men idag har han tagit tag i Pellefanten och verkligen hållit i. Han har också gripit tag i saker i babygymet. Det är så kul när man ser dom små framstegen. Efter en stund blev han ledsen (övertrött). Det har nog varit många intryck idag så han fick somna in i min famn och ligger nu bredvid oss och sover.

Han är verkligen det bästa som har hänt oss.

130803_01
Ligger och myser under myggnätet uppe vid stugan

130803_02
Ett paradis för en liten kille framöver. Det finns även en liten sandig vik alldeles intill.

Avgudar

Som jag avgudar den här killen. Han är det bästa som har hänt oss. Vårt mirakel.

20130801-223322.jpg

Själv har jag mina ups and downs. Jag känner mig tjock, ful och skabbig titt som tätt men jag blev lugnad av bvc-sköterskan. Det händer mycket i kroppen även efter en graviditet så jag måste inte slå frivolter av lycka varje dag. Värmen tål jag inte alls. Det är nog därför jag har mått toppen i två dagar (svalare väder). Men imorgon kommer värmen igen så jag får försöka hitta sätt att stå ut.

Lillen mår inte heller bra av värmen och det gör såklart sitt till. Vi får hålla oss inne helt enkelt. 🙂

Post Navigation