Vecka 33 (32+2) – Magic Moment

Rörelserna från Lillplupp har förändrats sista tiden. Från första början, i slutet av december, var det små fingerlätta duttar. Så småningom blev duttarna hårdare och hårdare och med tiden blev det ordentliga puffar. Sista tiden har själva fotbollsmatcherna i magen gått över till ett buffande och tänjande. Nu åker magen ut ibland och man ser en kroppsdel.

Igår kväll hade jag ett magic moment. En kroppsdel stack ut som en bula på min mage och jag tog min hand och buffade lite mjukt. Jag fick en buff tillbaka. Jag funderade på om det var en slump så jag provade igen och igen. Och han buffade tillbaka. Kärlek! Efter det kunde jag absolut inte sova. Jag slängde iväg allt vad iphones och surfplattor heter och låg bara och njöt med handen på magen.

Det har varit väldigt tungt här hemma i en vecka på grund av att min egen ork tryter och för att min sambo har varit så dålig av sitt ryggskott och i morse vaknade jag av att en av hundarna kräktes på golvet samtidigt som jag själv mådde väldigt illa av min tomma mage och höll på att kräkas. Jag tänkte att ”ingenting kan bli värre än vad det är just nu, för även om vi får ett sjukt kräksbarn framöver så gissar jag att vi inte har lungproppar och akut ryggskott samtidigt jag och sambon. Möjligen att vi alla kommer att ligga i kräksjuka någon gång, men då får vi ta det då. Förhoppningsvis har det inte föregåtts av flera års misär i alla fall! 🙂

När jag sedan gick ut i trädgården och lät vovvarna ta sin morgonkiss så kände jag att en varm vårsol värmde i mitt ansikte trots att klockan bara var 8. Det är jättekallt i luften, men solen kommer nu! Efter det fick jag ett lyckorus.

Jag fascineras åter igen av hur det är att få tillbaka sig själv efter en lång resa. Jag förstod verkligen inte då hur nere jag har varit. Det är nu jag förstår det. Nu när jag känner igen mig själv igen. Härom veckan tittade jag på gamla kort från år 2009 när vi flyttade in i huset. Jag såg en glad och lycklig tjej som var aktiv, målade, rensade rabatter, renoverade… Sen kom åren av IVF:er. Jag tappade precis all livsgnista och ville ingenting, orkade ingenting. Jag orkade inte ens vara social. Allt var en överansträngning och minsta motgång tippade mig direkt över kanten. Jag kommer därför för alltid att högakta alla er som går igenom det. Och jag hoppas och ber att ni också ser solen ibland.

Ibland får jag höra att jag är stark och positiv. Och ja, det är jag faktiskt. Nu för tiden. Det handlar inte om att jag flyr eller att jag inte vill möta motgångarna. Det handlar om att det här lyckoruset jag får titt som tätt gör mig hel oavsett vad jag går igenom. Visst gråter jag som ett barn vissa dagar (sista dagarna mer än på länge). Skillnaden nu mot då är att det går över. Jag pratar med F och skriver av mig, sedan går det över. Jag ältar inte utan tar motgångarna när dom kommer och försöker gå igenom dom och skyffla iväg dom. Jag känner faktiskt att jag är närmare mig själv än på länge, för jag har umgåtts med mina allra mörkaste stunder och lyckats ta mig igenom dom.

Nu har jag bestämt mig för att ägna en timme om dagen åt aktiviteter som jag VILL göra. Sånt som inte utmattar mig. Det som utmattar mig är tusen ärenden, handla, sjukhuset och sådan stress. Det som inte stressar mig är att småpyssla hemma i min takt. Det ger mig kondition tillbaka. En kondition som jag behöver framöver. Så… Det som väntar närmaste dagarna är:

– Kamma lammullsskinnet (som nu är tvättat) så att det blir mjukt och fluffigt
– Torka av vårt lilla, jättefula, oranga badrumsgolv med speciell tvätt och eftertorka med vatten.
– Måla vårt jättelilla, fula, oranga badrumsgolv i ljus latte-färg
– Göra om målningen två kvällar i rad
– Skruva ihop spjälsängen
– Bädda spjälsängen
– Göra plats för barnkläder

Men det blir bara en stund om dagen. Jag ska inte ta ut mig. Jag lovar!

När F mår bättre ska han installera en kommod med nytt tvättställ i badrummet och så kommer det hit en rörmokare och sätter in nya kranar i badrummet och köket. Så småningom börjar han pyssla med friggeboden igen. Sen är vi på G. Mot framtiden!