Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

Archive for the month “februari, 2013”

Nattpermis!

Min förhandlingsförmåga är på topp. Med lite stöd från F gjorde jag slag i saken!

Jag låg och hade somnat med laptopen på en kudde på magen då en BM kom in och sa att dom hade fullbelagt och eventuellt behövde rummet. Jag kände att jag absolut inte hade någon lust att flytta in en natt på sal. Orsaken till det är flera. Jag har haft enorma problem att sova på nätterna, mina sömnvanor har varit mer utspridda över dygnet, vilket har gjort att det har varit väldigt skönt att kunna sätta på en film, läsa, kika på tv-program på datorn utan stress när jag inte kan sova. Jag har kunnat följa den rytm som min kropp vill ha utan att störa någon. Det skulle jag inte kunna om jag ligger på sal. En annan stressfaktor är också att dela sal med en massa nyförlösta som inte ger mig någon nattro. Det vore skillnad om jag själv hade fullt upp med en liten, men i det här fallet har jag legat där för att vila och få medicin. Det kan jag ju lika gärna göra hemma! 😀

Efter ett peppande samtal med F ringde jag på klockan och erbjöd det fantastiska förslaget. Dom skulle höra med läkaren – och det gick igenom! Jag har ju visat att jag kan ta Fragminsprutor i magen själv (en baggis), så jag fick med mig kvällsdosen som jag ska ta klockan 22.00. Jag är fortfarande inskriven så vid minsta försämring är det bara att komma. Annars ska jag vara på plats klockan 08.00 imorgon för provtagningar. Då får jag ligga och vila ett par timmar i väntan på provsvar och ronden. Sedan tror jag att jag blir utskriven på riktigt.

Jag får bara inte glömma bort att fråga om jag är sjukskriven 1 vecka eller hela graviditeten eller vad som händer. Det är ju bra om jag kan lämna ett besked till jobbet och det är skönt för mig själv att veta hur närmaste framtiden kommer att se ut. Ska man börja bråka med FK igen, eller är Lungemboli ett tillräckligt skäl för att få vara heltidssjukskriven graviditeten ut? Det återstår att se. Jag behövde i alla fall inte komma till FK imorgon på möte. Det tackar jag för! 🙂

Väl hemkommen blev det totalstress och hysteri med hundar som överföll mig, min telefon som slutade fungera, räkningar som jag inte fick in i datorn och diverse småstrul som nästan gjorde att jag övervägde den där salen i alla fall. Mitt tålamod är inte så stort och jag märker att jag inte orkar svara på frågor för att det är för jobbigt att prata fortfarande. Men nu så.. Nu har jag landat i soffan. Lugnet lägger sig här på byn och jag trivs. Jag är hemma! Och F har sitt aldrig sinande tålamod med mig när jag får mina frustrationsdippar över att jag inte är fit for fight. Nu gör han biffar åt oss!

Och… Imorgon bitti anländer Taxi Pappa och kör upp mig till sjukan! F tar kompledigt efter lunch och sedan tar vi helg hoppas jag!
Jag vill ge ett stort TACK till min familj som har stöttat och hjälpt till, tagit hand om hundar, haft peppande telefonsamtal och som har gjort att jag har kunnat slappna av och bara försöka bli lite friskare! Vad hade jag varit utan er?

tack

Vecka 29 – Äntligen gravid på riktigt?… och tankar om nuläget…

Jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv som jag har varit från igår kväll. Jag har inte haft någon som helst aptit på 7 månader utan har fått tvinga i mig mat. Plötsligt igår kväll vände det!

I morse vaknade jag jättetidigt och åt två stora, grova smörgåsar. Två timmar senare körde jag frukost omgång två, ytterligare två stora smörgåsar med grönsaker och ost. Jag kunde inte hålla mig ända till lunch utan smet ut från avdelningen, ner till kiosken och köpte nötter (och en bok och en tidning). Just det ja! Det var första gången jag gick ca 100 meter utan att få totala hostattacker! Jag bara småhostade lite! Framsteg!

På lunchen var det ärtsoppa och pannkaka och jag åt en skål ärtsoppa och FEM pannkakor. Det är så att jag skäms och det är alldeles för mycket socker, men jag kände att jag skiter i det idag. Dom kompenserar nog det med något betydligt nyttigare till kvällsmat.

Som om det inte vore nog så äter jag frukt och så har jag hamstrat Falu Rågrut på rummet. Nu jädrar ska jag och Lillplupp växa på slutet. Undrar om det är det som händer i min kropp nu? Att den liksom orkar med lite mer när vi hittat rätt behandling så att alla mina normala mekanismer kommer igång? Min kropp kan inte ha haft det alltför lätt senaste månaderna med kräksjuka och efterföljande blodproppar. Men nu vänder det. Nu har jag fått svar. Nu kan jag få riktig hjälp. Jag är SÅ tacksam!

20130228-135449.jpg

Jag har nyss tagit min Fragminspruta i magen. Doktorn ska komma upp lite senare igen och prata med mig. Jag har också fått svar på prover som ser jättefina ut. Behandlingen verkar gå finfint. Jag har lite för högt blodtryck så dom kollade protein i urinet för säkerhets skull. Jag skojade lite och sa att ”jamen vi kan väl dänga till med lite havandeskapsförgiftning när vi ändå håller på”! Då skrattade vi gott åt det hela. Det visade sig inte finnas protein i urinet så inga tecken på sådana problem i dagsläget. Man följer upp blodtryck och syresättning kontinuerligt. Dom hade tagit någon form av blodprov som kan indikera risken för nya proppar, och det värdet var som på en frisk. SKÖNT!

Aurorabarnmorskan var hit och hälsade på. Hon kom in när jag tog en typisk Helena-tuppis. Det ser ut som att jag är vaken, jag ligger med läsglasögon på, håller i tidningen och ”läser” fast jag egentligen sover. Därför blev jag lite omtöcknad, men med lite vatten i strupen fick vi prata lite fram och tillbaka om förlossning. Vi kan ju inget veta exakt hur det blir än så länge men helt klart är att OM det går att föda vaginalt så är det det vi ska göra. Kejsarsnitt ökar risken för blodproppar och blödning och det vill jag INTE. Däremot får jag förlika mig med tanken på en förlossning utan ryggbedövning och istället med TENS, akupunktur, bad och lustgas. Jag vet att jag fixar det. Dom säger att dom sällan har sett någon med sån beslutsamhet som mig och att jag med mitt jädraranamma klarar det galant med rätt andning och rätt stöd i form av engagerad personal. I det här läget är jag superglad för att jag har gått den där kursen i Tillämpad Avspänning förra året, för där fick jag lära mig att andas för att hantera smärta och stress. Och det hjälper. Jag har använt det flera gånger vid smärtsamma ingrepp dom här dagarna och även vid gynundersökningar sista veckorna. Idag t ex har dom stuckit mig i ett armveck som ser ut som hej kom och hjälp mig i färgerna lila, blått, rött. Jag kände ingenting. Absolut ingenting, medan barnmorskan mådde dåligt över att behöva sticka mig. Jag KAN!

Jag har hunnit bli lite arg också. Det är ett sundhetstecken. Hur i helvete kan man missa att informera oss IVF-are om att risken för blodproppar i lungan ökar med hormonbehandlingar. Det vore väl på sin plats att berätta sånt och att tala om att OM man får symptom som liknar, x y och z så ska man söka hjälp direkt. Vill dom att man ska dö på kuppen eller? Nej. Sånt tycker jag inte om! Man ska inte behöva läsa läkartidningar själv för att hitta alla svar. Det borde väl vara en självklarhet med tydlig information!! Inte en enda IVF-syster som jag har pratat med har fått veta något alls om proppar, och då länkade jag ändå till en artikel som ni kanske såg häromdagen där man ser att risken ökar!

Så hörrni! Ta symptom på allvar som ni känner och sök hjälp en gång för mycket! Skit i om ni blir en belastning för vården! I mitt fall ville jag inte ”störa” för det var ju ”säkert bara en förkylning som gett lite förkylningsastma när man är gravid och känslig”. Det var ett livshotande tillstånd! Vi struntade i att ”vänta och ringa vårdcentralen för att få nya astmaordinationer”. Vi åkte in. Tack och lov!

Morgonprover (Vecka 29 = 28+4)

20130228-084301.jpg

Jag har inte somnat om sedan jag vaknade vid 04.30. Men det som är så bra med att ligga på sjukhus är att man sover när man sover. Så det kommer att bli både en och två tuppisar under dagen. Jag kan inte säga att jag mår på topp, för då skulle jag ljuga, men jag kan säga att jag känner en liten, liten förändring till det bättre. Det har inte tjutit i lungorna i natt när jag har andats! Och för första gången på hela graviditeten har jag varit hungrig sedan igår kväll, så idag har jag ätit frukost både klockan 06.00 och 08.00. Den ni! Jag hoppas att Lillplupp tar lite extra av mig nu så att han växer på sig som han ska.

Jag har inte fått några mediciner ännu, eller jo, jag kör min astmakur separat med Pulmicort och Bricanyl, men jag har valt att minska dosen för jag blir så förbenat hes av det. Även om jag inte har kraftig astma så finns det ett litet rossel som kan vara bra att köra lite separat på. Så jag lyder doktorn. Hon sa också att Bricanyl är bra av andra orsaker (man förhindrar för tidig förlossning) så jag inhalerade direkt *haha*. Inte för att min förlossning är på gång utan i förebyggande syfte tänkte jag. Fragminsprutor ska jag få senare idag när alla provsvar har kommit och ronden gått. Då bestäms doseringen. Det är bra att dom är noggranna!

Så… Vi har nyss tagit dagens blodprover. Jag är sönderstucken i armarna, men än så länge går det bra även om jag är lila. Jag sa att jag ber om Emlakräm om det blir för jäkligt. Det är viktigt med blodproverna för att följa upp doseringen av det blodförtunnande. Dom kollar också blodtryck, temp, syresättning och puls på mig, och så kollar dom Lillplupps hjärtljud. Han mår finfint! Mamman har lite högt blodtryck (jag brukar ha väldigt lågt) och lite hög puls men det är kanske inte så konstigt med tanke på senaste veckornas ansträngningar.

Det är klart att jag har väldiga krämpor kvar. Det är en kraftansträngning att gå på toa eller att ta en kort dusch. Men jag gör det för att man ska röra på sig lite, annars finns det risk för blodproppar när man är gravid. 🙂 Om sanningen ska fram har jag väldigt svårt för att bara ligga som en hösäck och känna mig dösjuk. Jag tror på att tillfrisknande går fortare om man försöker piffa till sig lite. Så jag tar en kort dusch varje morgon. Jag sätter på mig mascara. Jag bäddar sängen, klär mig och lägger mig uppepå. Det är mitt sätt att känna att jag kravlar mig tillbaka mot livet. Det går inte fort, men är det något jag har just nu så är det all tid i världen.

Idag kommer Aurorabarnmorskan ner till mig istället för att jag ska gå dit på min bokade tid. Det känns superskönt. Dom hade tänkt boka av den åt mig, men jag sa att jag uppskattar om jag kan få prata lite med henne så VIPS hade dom fixat det. Hon kommer någon gång under dagen. Då kan jag få mala på med lite förlossningstankar med dessa nya fakta i handen.

Nu ska jag vila igen. Om någon timme blir det rond, och då har provsvaren kommit så att vi vet hur vi går vidare med mina små magsprutor!

PS. Personalen har haft fullt upp hela natten. Plötsligt är det totalt fullbelagt här med massor av nyförlösta. Hoppas att dom hinner andas lite också.

04.30

Jag vaknade alldeles svettig. Jag har drömt konstiga drömmar. Det blir nog lätt så i en annan miljö. Dessutom verkar det ha varit fullbelagt med nyförlösta i natt för personalen har sprungit på larm konstant. Vilket stressigt jobb!

Nu vaknade jag alldeles för tidigt av att halsen svider. Jag har nog snarkat som f-n i ca 4 timmar, sedan tyckte min kropp att det fick vara nog och väckte mig. Jag tycker lite extra synd om mig själv just nu, så jag unnade mig att gå och värma lite varm choklad, sån där Ögonblink på påse med massor med socker i. Annars brukar jag försöka hålla nere på sockernivån förutom någon chokladbit ibland, men ligger man på sjukhus så gör man! Eller hur? Och appropå det så har jag ätit två kexchoklad den här veckan!

Jag mår lite illa, har sprängande huvudvärk och känner mig allmänt risig. Men andningen känns, hör och häpna, lite bättre. Vi är nog något på spåret här!
🙂

Det blir nog lite dålig sömn i natt (komplikationstankar)!

TACK för min dator! Min dagbok! Mina snabba tangentfingrar!

Nu har verkligheten kommit ikapp mig så nu kommer frågorna. Dom som jag måste få svar på inom kort. Jag tänkte pränta ner dom färskt i minnet så att jag kommer ihåg dom imorgon så att jag kan fråga läkaren lite mer på ronden. Och jag hoppas att jag kan behålla min Aurora-barnmorsketid på specialistmödravården imorgon eftermiddag och gå upp och prata. Det är bara en våning härifrån så jag kan säkert övertyga dom om att det är en bra idé för mig att gå dit. För prata behöver jag nog just nu. Prata med någon som har varit med om det här förut. Lite trygga ord. För nu landar mina tankar på det här med förlossningen igen. Det blev mycket att tänka på.

– OM moderkakan kommer att ligga dumt till så att det inte går att föda vanligt, hur klarar kroppen ett kejsarsnitt om man går på blodförtunnande medicin?
– Jag har läst att man INTE får ta ryggbedövning (varken spinal eller epidural) om man tagit blodförtunnande inom ett par timmar. Det löses ofta genom att när man är på gång att föda så får man bara ta en halv dos. Men hur i sjuttsingen ska man veta när man ska föda?? Blir det planerat kejsarsnitt i alla fall för att man då kan styra medicineringen, eller är det för stora risker för blödningar med kejsarsnitt så att vaginalt är att föredra? Vad händer då med mina blodkärl som sitter så långt ner? Blir det i alla fall IVA med störtblödningar?
– Nur när jag väl förlikat mig med tanken på att faktiskt föda vaginalt så känner jag att det blir lite väl spännande om det finns risk för väldigt blodiga komplikationer, så jag känner att dom behöver lugna mig lite.
– Helst skulle jag i dagsläget vilja välja kejsarsnitt under narkos 2 veckor innan BF. Om jag själv fick välja. Skittråkigt att inte vara medvetande när barnet föds och skittråkigt att pappan inte får vara i samma rum, men jag hoppas att vi har ett helt liv på oss att umgås alla tre sedan, så just idag, just nu när jag sitter här så känner jag så.

Jag behöver prata med specialistmödravården imorgon helt enkelt! 🙂

IVF ökar risken för blodpropp (artikel)

Publicerad 2013-01-16 i Dagens Medicin:

IVF ökar risken för blodpropp

Kvinnor som blir gravida efter provrörsbefruktning löper ökad risk att drabbas av blodproppar under graviditeten. I värsta fall i lungan, enligt en ny svensk studie.

– Förmodligen beror riskökningen på östrogenets effekter inför själva behandlingen, men det kan också vara någonting annat, säger Peter Henriksson, professor vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Karolinska institutet.

Han är försteförfattare till artikeln som nu publiceras i British Medical Journal.

Forskargruppen har granskat data från nästan 23 500 kvinnor som födde barn under perioden 1990-2008 efter att genomgått IVF. Uppgifterna har jämförts med data från fem gånger så många kvinnor som blev gravida under samma period på naturlig väg. Dessa matchar kvinnorna i IVF-gruppen vad gäller exempelvis ålder, rökning, utbildningsnivå, BMI-värde och tidigare graviditeter.

Genomsnittsåldern var 33 år i båda grupperna.

Totalt drabbades 4,2 av 1 000 kvinnor i IVF-gruppen av blodproppar, jämfört med 2,5 av 1 000 i den andra gruppen. Riskökningen var som störst under graviditetens första tre månader.

Risken för propp i lungan, lungemboli, var nästan sjufalt förhöjd bland kvinnorna som hade genomgått IVF, enligt studien.

Även om risken är liten i absoluta tal – två till tre extra fall av lungemboli per 10 000 graviditeter – så tycker Peter Henriksson att resultaten är en signal till både patienter och vårdpersonal om extra vaksamhet. Proppar i lungan är en av de vanligaste orsakerna till att gravida kvinnor dör i västvärlden.

– Det är viktigt att man är uppmärksam på den här risken, säger han, och tillägger att kvinnor som ska genomgå IVF alltid bör få frågor om tidigare blodpropp eller förekomst av blodpropp i släkten.

– Om risken är hög bör man överväga förebyggande behandling, säger Peter Henriksson.

Behandling mot ofrivillig barnlöshet med hjälp av IVF – in vitro fertilisering eller så kallad provrörsbefruktning – blir allt vanligare i Sverige. Cirka 3 700 barn föds nu varje år tack vare behandlingen, som inleds med att modern genomgår en kraftig hormonstimulering för att äggen i äggstockarna ska mogna.

http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/kvinnohalsa/ivf-okar-risken-for-blodpropp/

Det var blodproppar… En resumé av sista dagarna på sjukhuset…

Äntligen har jag min dator här på sjukhuset. Eftersom jag inte har vetat hur länge jag blir kvar har jag nöjt mig med telefon och minipadda, men att skriva fort på sådana är inte min melodi. Det är jättebra att sitta och surfa och läsa på, men jag blir galen när jag inte kan få ut orden lika fort som jag tänker dom utan får sitta och pilla med tumvals eller pekfingervals. Men NU så. Nu kan jag spamma nätet hela dagarna om jag vill. För jag blir kvar 3-4 dagar till…

Det har visat sig att det ÄR blodproppar i vänstra lungan! Efter många om och men. Jag kör en resumé här.

Ni som har följt bloggen vet att jag har varit ganska krasslig. Ända sedan nyår faktiskt. Det började med kräkningar. Efter ett tag kom det en massa natthosta. Jag var säker på att det bara var ”influensa” eller en förkylning. Men den där förbenade hostan ville inte ge sig.

Eftersom jag har haft pyttekänningar av astma någon gång på våren så valde jag att ta min Pulmicort. Det har jag gjort i ca 6 veckor nu. Men det ville inte hjälpa ändå. Jag blev sämre och sämre och sista två veckorna har jag hostat och haft andnöd dygnet runt. I fredags fick jag därför en akuttid på vårdcentralen. Man körde lite astmatester (som var bra) men skrev ut extra astmamediciner i form av Betapred som jag skulle ta i en kur på 6 dagar. Dom ökade dosen Pulmicort och jag fick även med mig Bricanyl.

Så. Helgen fortlöpte och jag mådde inte det minsta bättre. På söndagen strålade solen utomhus men jag tog mig inte ur soffan. F tyckte att jag skulle ta lite luft. Jag satte mig på trappan och sedan blev det nästan svart. Jag föll ihop och la mig på altangolvet. Ja, ni ser på bilden hur pigg jag var tror jag…. Första samtalet till 1177 tyckte dom att jag skulle vänta till måndagen och ringa vårdcentralen igen. Jag loggade in på Mina Vårdkontakter och skrev ett mail till dom. Att jag inte mådde bra alls.

030224_01
Någon timme senare ringde F igen till 1177. Då rådde dom oss att åka in till Akuten.

030224_02
Dom kastade in mig på ett akutrum, satte nål i armen och började ta en herrans massa prover och EKG. Dom tog venösa prover men även ett artär-prov för att kolla mina blodgaser. Det provet var inte så skönt. Ett blodprov på insidan av handleden (aj). Men det gick bra. Tur att man är van vid akupunkturnålar så att man inte är nålrädd i alla fall. Jag fick andas in astmamedicin (Combivent) och fick syrgas. Jag blev remmiterad till lungröntgen och lite senare även till datortomografi med kontrastvätska. Allt tydde på blodpropp i lungan. Lungemboli. De gav mig en spruta med Heparin för detta.

Av någon anledning hittade dom inte riktigt på några proppar, så dom tyckte att allt var väldigt märkligt. Därför blev jag inskriven och inlagd. Jag hamnade på BB eftersom jag är gravid. Men dom skulle hålla kontinuerlig kontakt med medicin/lungmottagningen. Jag fick börja inhalera Combivent var fjärde timme samtidigt som jag fortsatte med min andra astmamedicinering. Samtidigt kollade dom upp Lillplupp med doppler. Han mådde finfint.

030224_03
Syrgas var så skönt!!

Måndag och tisdag tyckte jag att det började lätta litegranna i andningen så jag hade stort hopp om att snart få komma hem. Jag var lite orolig för Lillplupp en kväll, och då kom dom och kollade upp honom med CTG. Då mäter man hjärtljuden och kollar så att mamman (jag) inte har sammandragningar. Jag hade nämligen ont i magen. Allt såg fint ut, så barnmorskan fixade värmekuddar till mig som jag fick sova med. Det har varit och är fantastisk personal!!

030224_04
Lillplupps CTG. I en halvtimme fick jag ligga och njuta av hans pickande hjärta.

Igår tisdag fick jag komma till Specialistmödravården för att kolla upp min moderkaka igen. Eftersom jag ändå var i krokarna så fixade de till det så. Moderkakan låg fortfarande långt ner, men inte för kanalen. De gjorde även ett Tillväxtultraljud på Lillplupp. Han var lite liten, men dom ska följa upp det om två veckor.

I går kväll mådde jag relativt bra, så jag var säker på att få åka hem idag, onsdag. Men… Bakslaget kom rejält på förmiddagen. Mitt under ronden. Jag fick andnöd i viloläge samtidigt som läkaren var inne och plötsligt hände det grejer.

030224_07
Jag fick börja med att inhalera medicin igen. Sedan kom dom och tog EKG och snart därefter kom en rullstol och hämtade mig till en specialist på lungmottagningen.

030224_08
Där började man med spirometri och reversibiliteringstester igen. Det visade att jag inte har kraftig astma. Jag har jättefin lungkapacitet. Jag blev inkallad till specialisten för ett samtal.

Det visade sig att de hade satt sig och kikat på mina bilder av lungorna igen och den första läkaren hade inte hittat problemet, men de såg flera små blodproppar i vänster lunga. Anledningen till att jag blivit sämre kan helt enkelt bero på att söndagens Heparinspruta haft lite effekt i ett par dagar, men klingat av. OM det hade varit kraftig astma så skulle den starka behandlingen jag har fått gett resultat nu.

Därför blir det inläggning i flera dagar med Fragminsprutor som står på agendan.
030224_09
Det är tur att man är IVF-are och van vid att sätta sprutor i magen!

Jag är otroligt tacksam och glad för att jag är i rätt händer. Vad hade hänt om jag envist hade vägrat att söka hjälp? Lungemboli kan vara livshotande! Men jag är inte ett dugg rädd. Jag har fortfarande humöret uppe och känner mig superstark. Vi får se om det kommer någon chockreaktion framöver, men det känns inte så. Nu kan det bara gå framåt. Och jag gör det här för att vi ska få vårt barn! Jag tar gärna allt det här, bara han kommer ut frisk och glad.

Jag kommer nu att behandlas med blodförtunnade preparat i ett halvår med en massa uppföljningar. Jag har inte klart för mig vad det innebär inför en förlossning, mer än att jag gissar att jag inte får komma igång av mig själv, för man måste ju ha uppehåll med blodförtunnande innan födseln antar jag. Men jag är i goda händer och ska fråga vidare allteftersom frågorna dyker upp.

Och inget av det här är farligt för Lillplupp. Och en dag kommer jag ut på andra sidan och kan bygga upp mig själv igen. Komma tillbaka till den person jag var innan hela den här IVF-resan började. Med kondition, energi och livskraft!

Lungemboli får 1 av 1000 gravida och kan komma av hormonbehandlingar av t ex östrogen.
Hur mycket hormoner har jag proppat i mig i två år? Ganska mycket. Förklaringen är nog enkel…..

Men nu kör vi!

Undersökningar

Det har gått bakåt idag så jag är fortfarande kvar. Har fått två astmaanfall i viloläge så EKG är kollat igen. Jag får fortsätta inhalera var fjärde timme och just nu är jag på rullstolsturne på lungmottagningen och gör spirometri och ska träffa överläkare Gabriel.

20130227-143921.jpg

Finaste gåbortstassen. Rosa pyjamasbyxor och rullstolsrally.

Längtar hem

I natt har jag sovit dåligt men det gör ingenting. Jag får ta mig en liten tuppis sedan. Jag fick för mig att Lillplupp slutat röra på sig. Han brukar vara vild vid 23. Gulliga BM kom och lyssnade på hans hjärta och så fick jag värmekudde till ryggen. Den gör lite ont i den hårda sängen.

Jag hade lite att fundera på efter läkarbesöket igår. Jag skulle ha behövt min dator för att kunna skriva av mig. Jag avskyr att skriva långsamt på telefonen, för jag får inte ut det jag tänker. Men om jag blir kvar får jag hit min dator. Om jag inte blir kvar skriver jag mer hemma. 🙂

So long tills dess

Tillväxtultraljud och koll av moderkaka

Jag fick undersökningen idag istället för på fredag. Jag ligger ju en våning under specialistmödravården och läkaren hade tid.

Moderkakan: Det finns ingen anledning att planera kejsarsnitt i dagsläget. Den ligger långt ner men inte för kanalen. Ny koll om ca 2 veckor.

Lillplupp: Är lite liten (1 kg) men det finns ingen anledning till oro. Man kommer att följa upp tillväxten med regelbundna kontroller från och med nu.

Undersökningen gick fort så det var ju lika bra att ha det gjort så behöver inte F ta ledigt en massa tid på fredag.

Jag fick åka rullstol till Kardiologmottagningen också för ultraljud av mitt hjärta. Det tog en bra stund med tre personer som kikade och rådgjorde. De hittade inga farliga fel. Phuu!

Nu ska jag få Cocillana mot hostan!

image

Sovit hela natten

Jag har sovit hela natten ända till halv sju. Utan att ens vara på toa! Jag vet inte när det hände senast. Jag är mycket bättre men inser att det är lång väg kvar när det var en kraftansträngning att ta en femminuters dusch. Nu får vi se vad dagen har att bjuda.

image

Fortfarande inlagd

Jag får ligga på BB för att jag är gravid men de har kontinuerlig kontakt med medicin. Jag inhalerar Combivent var fjärde timme och är mycket bättre idag. Men jag är långt ifrån bra. Nu kan jag i alla fall gå fem meter till toan utan att hyperventilera en halvtimme efteråt. 🙂

Jobbet kommer lösa sig för min vikarie som ska praktisera blir erbjuden anställning redan från måndag. Det innebär att jag, när jag är på benen igen, bara kan sitta och delegera, förklara och avveckla mig själv! Sån bra chef jag har! Jag fick stränga order om att släppa jobbet nu och tänka på mig själv. Ett sånt stöd betyder mycket.

Man har kollat upp lillplupp lite extra eftersom jag fick en liten blödning efter en hostattack. Den gick som tur var över och hade troligen en direkt koppling till att jag fick blodförtunnande spruta igår. Dom kopplade ändå in Ctg och har klämt på magen. Han är aktiv och mår finfint och min syresättning är jättebra! Phuuu

20130225-210800.jpg

Nu längtar jag hem!

Lillplupp mår bra

Jag har blivit inkvarterad på BB och får inhalera medicin. Jag blir kvar här någon dag tills vi fått lite effekt på medicineringen. Man är inne på att det är astma och för barnets skull ska man få till behandlingen innan jag får åka hem. Lillplupp är i alla fall vild och sprattlar mest hela tiden. Det märks att han växer för nu kan han puffa och kittla mig rejält där på insidan.

Jag vilar mest och ler åt nyfödda skrik och glada föräldrar. Om 2.5 månad är det vår tur.

Inte blodpropp

Dom är fundersamma och rådvilla så jag blir inlagd för vidare utredningar imorgon. Dom hittar inga tydliga fel.

Continues tomorrow…

Blir nog inlagd

Ska utredas för blodpropp i lungan, få kontrastvätska och blodförtunnande. Och det bästa av allt är att vi skrattar åt eländet.
Återkommer

Hamnat på Akuten

Fick extrema problem att andas och hyperventilerade så vi fick åka till Akuten. Alla vitala värden är bra (hjärtat och syresättning i blodet) så Lillplupp får det han behöver. Nu ska jag snart få inhalera medicin i väntan på lungröntgen. Det lutar åt att det är kraftig astma men dom vill även kolla upp lungorna.

Förutom det har jag fått syrgas, infart i armen och tagit en del rör med blod. Något jag aldrig testat förut var blodprov i en artär på insidan av handleden för att mäta ph- värde i blodet.

Vi fick komma in på en minut och fick ett eget akutrum. Så skönt!

20130224-160734.jpg

Knappt någon ljusning på astmafronten

Jag låg som vanligt vaken halva natten, till 2-3 ungefär och fick sova 4-5 timmar. Förutom det hostade jag sönder mig totalt. Jag måste verkligen jobba imorgon, men jag får gå dit och prova lite på förmiddagen, och fungerar det inte får jag gå hem igen. Helt enkelt. Eftersom jag ännu inte kan röra mig ens från soffan till toan utan att hosta och få astma så är det nog ingen bra idé att överanstränga mig. I så fall får jag hämta hem lite papper och ligga i soffan och jobba. Jag har ju inga problem att smattra på tangentbordet i alla fall. Men att vara social, prata och röra på mig är ingen bra idé.

Fy fan vad jobbigt det här är. Tur att det måste gå över någon gång. Man får visualisera ett ljus i tunneln.
Lillplupp levde rövare i min mage i går kväll. Det gör mig glad att han verkar vara så pigg!

Det kom ett paket…

Som ni alla vet blir man extra känslig när man är gravid, och jag kan lova att tårarna sprutade av tacksamhet och glädje, och fortfarande den där lilla overklighetskänslan som poppar upp ibland.

Jag har en låtsasmormor i Halland som heter Mona-Stina. Jag har två hundar efter hennes fina hundar och hon har följt oss och hejat på oss under denna långa resa. Det betyder så mycket. Så.. Det kom ett paket. Fullproppat med kläder och saker till Lillplupp. Jag kan knappt skriva om det för då börjar jag gråta igen och mina bronker behöver vila. Ni får titta istället. Klicka på första bilden så kommer ni in i galleriet och kan bläddra.

Fantastiskt fina och nödvändiga saker. Vi hade t ex inget långärmat till födseln och väldigt få kläder i ca 50-56. Nu har vi massor. Det bästa har jag sparat till sist. M-S har stickat fantastiska kläder!

IMG_2119
En helt fantastisk Pippitröja med mössa i bomull!

IMG_2120
Och en jättefin blåbärströja med tillhörande mössa!

Vad säger man? Jo, man gråter av tacksamhet! Tusen, miljoner TACK från hela vårt hjärta.

En bit kvar!

Det är en bit kvar på flera olika sätt. Det är en bit kvar av graviditeten. Snart är vi inne i mars och nedräkningen börjar. Då är det två månader kvar. Jag längtar SÅ tills på fredag när vi ska få se Lillplupp igen. Det känns lyxigt att få TUL (tillväxtultraljud) två gånger. Ett nu och ett kring vecka 31-32. Dom vill göra så p g a min ålder och att det är IVF. Jag undrar om dom plockar ut honom tidigare om inte tillväxten är som den ska eller om det är något annat man gör? Måste läsa på lite om det där…

Det är en bit kvar att jobba med astmaattackerna också. Jag andas bättre när jag håller mig helt stilla. Men det räcker med att jag reser mig upp och går långsamt här hemma så kommer attackerna som en explosion. Men små steg i taget så är det nog bättre till veckan som kommer. Jag skulle vilja börja jobba nu och jag har deadlines. Men vi får lösa det på endera sätt. Det går att hämta hem jobb som jag sprider ut i soffan och ligger ner och gör. Så det ordnar sig. ATT jobba 4 h per dag kommer att lösa sig, frågan är bara i vilken form och vart.

Min viktuppgång hittills i vecka 28 är mellan 7-8 kg. Inte så farligt, och jag hoppas att det håller i sig någorlunda. Jag tror inte att min kropp skulle må så bra av alltför stor viktuppgång. Jag är ju inte så lång och ståtlig och ryggen är som den är. Därför är jag oändligt tacksam för att det inte har rullat på alltför brutalt. Jag vet inte om man alls kan styra det med kosten, men jag tänker mig för väldigt och äter inga jätteportioner. När jag är hungrig knaprar jag frukt med keso och kanel, plommontomater och morötter. Jag unnar mig lite godis på helgen, men annars måste jag säga att jag är glad över att jag inte har några cravings utan en fullt normal hunger. Vad jag har läst mig till kan man öka 1-3 kg i månaden så här på slutet, men eftersom jag bara har ca två månader kvar så är ju 6 kg överkomligt. Då har jag inte behövt gå upp 30 kg i alla fall.

Nu vill jag verkligen bli frisk så att jag kan njuta av de olika besöken i veckan hos barnmorskan, på föräldrautbildningen och på läkarkontrollen på specialistmödravården. Heja mig och Lillplupp!

PS. Han sparkar och buffar som tusan, så han verkar inte ha tagit alltför mycket stryk av min hysteriska förkylningsresa!

Syre är jättebra att ha

Jag är fortfarande ap-förkyld men känslan av att börja få igång andningen lite (även om det är en bit kvar) går inte att förklara! Nu har jag bett F att säga till mig om det blir så här någon mer gång, så att jag kan söka hjälp tidigare. Jag hade ingen tanke på astma trots att jag kan ha lite såna känningar på våren. Nu är jag ju inne i rullorna så nu är det troligen bara att ringa min husläkare så hjälper hon mig med en gång om det kommer någon ny attack smygande framöver. Nu vet jag att det börjar med några veckors rethosta på nätterna som eskalerar.

Så jäkla skönt och tacksamt att jag kanske kan andas normalt om några dagar! TACK!
Jag tycker att det är roligare att ägna energi åt att försöka njuta lite av att jag är gravid.

Vi toppar med lite astma!

Rent psykiskt känns det som en stor lättnad att ha fått ett svar på eländet. VC ringde upp mig i morse och ville att jag skulle komma in och bli kollad. Jag har ju hostat i fem veckor, varav sista tio dagarna dygnet runt. Så mycket att jag inte har fått luft *panik*. Det ligger en förkylning i botten också vilket inte gör det lättare precis. Jag var säker på att det var bronkerna så att jag skulle få lite penicillin.

Men… Efter 1.5 timmes undersökningar och inhalationer i apparater och olika tester visade det sig vara astma. Inte konstigt att alla jäkla huskurer jag har kört inte har hjälpt. Och inte konstigt att jag inte har kunnat hosta upp slem. Och inte konstigt att det har tjutit och trumpetat som en hel orkester.

Jag har använt Pulmicort sedan tidigare eftersom jag kan ha lite astmakänningar på våren (har kört den i en månad nu), men nu har vi ökat dosen x 3. Jag fick även Betapred som jag ska äta ganska mycket av i en vecka, och så Bricanyl vid behov. Nu kanske det kommer en ljusning inom ett par dagar. Jag känner ingen större skillnad efter första kuren mer än att jag somnade i nästan tre timmar. Men mentalt känner jag en stor lättnad. Nu kan jag se ett ljus i tunneln. Det här var något av det vidrigaste på länge. Att inte kunna andas och att ha en mage som det känns som att den är i vägen.

Nu blir det vila resten av helgen och en förhoppning om att både förkylning och astma vänder snart.

PHU!
tmcn1395l

Mage vecka 28 (27+5)

20130222-082110.jpg

Nu är det många doktorbesök och samtal!

Nu väntar jag på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Specialistmödravården tycker att jag ska be om Mollipect. Vi får se vad dom säger. Jag hoppas, hoppas att jag slipper åka in och jag hoppas, hoppas att jag får medicin så att det lättar lite. Jag vill så gärna komma på fötter igen, för det är lite jobbigt nu faktiskt.

Och tack till mina släktingar, både nästgårds och långt bort för era rara hejarop och krya-på-er-hälsningar! Jag VET ju att jag blir frisk så småningom, men man tappar ångan emellanåt. Det som håller mig uppe är ert stöd och givetvis Lillplupps aktiviteter i magen. Han är pigg och glad, men jag väcker nog honom allt som oftast när jag hostar så att det skräller över hela stan. Det förvånar mig inte om han behöver sova i två dygn om min hosta lugnar ner sig snart.

Förutom mitt klippkort på vårdcentralen har jag nog klippkort på specialistmödravården. Jag hade fått TVÅ kallelser till läkarundersökning. En fredagen den 1 mars och en måndagen den 4 mars. Jag mailade igår kväll och frågade om det var dubbelbokat. Klockan 08.00 idag ringde dom upp mig (åter igen, vilken service) och det var visserligen två olika undersökningar, men dom kan göra båda sakerna vid samma tillfälle så jag fick välja tid. Givetvis tog jag den tidigaste. Den 1 mars! Varför? JOOO, för då ska vi få se Lillplupp igen! Det är dags för TUL (Tillväxtultraljud).

Anledningen till det är för att det är en IVF så man håller extra koll på att liten växer som han ska när man har kommit in i sista trimestern. Jag kommer att få ett nytt TUL kring vecka 32 också. Förutom det så ska dom kolla upp min moderkaka ytterligare en gång. Jag antar att det är då jag får ett hundraprocentigt besked om kejsarsnitt eller inte.

Förutom det här så är det en massa besök nästa vecka. Barnmorskan på tisdag (blodprover, hjärtljud, mäta magen, urinprov), föräldrautbildning på tisdag kväll, fastställande av faderskapet på torsdag och specialistmödravården och försäkringskassan på fredag. När fasen ska man hinna jobba?

😀

Ge mig styrka!

Nu är jag på gränsen till vad jag orkar. Jag får panik när jag inte kan andas. Som ni vet trycker magen på inre organ, inklusive lungorna, när man är gravid och det i sig sägs vara obehagligt. Jag har ingen aning. Det jag känner och vet just nu är att fem veckors hosta varav dygnet runt sista veckan ger mig andnöd och det är fruktansvärt obehagligt. Dessutom ska man hosta upp slemmet, men jag får inte upp ett skit hur mycket jag än kämpar och hostar sönder mig invärtes. Det finns ingen bekväm ställning. Jag kan inte ligga för då får jag kikhosta. Jag kan inte luta mig bakåt för då får jag kikhosta. Jag kan inte luta mig framåt för då kvävs jag av magen som trycker på lungorna. Jag har ingenstans att ta vägen!

Jag har provat miljarder huskurer och jag kallar dom numera för ”huskurer in my ass” för dom hjälper inte ett skit. Jag har druckit varmt, jag har druckit kallt, jag har gjort avkok, jag har andats starka mentholångor, jag har strukit Vicks på bröstet, jag har använt tre olika hostmediciner efter behov, en mot slemhosta och två mot torrhosta (beroende på vad jag behöver hjälp med). Jag kan lika fan inte andas ordentligt och jag får inte upp slem och jag får inte sova.

Och så kissar jag på mig. Som en gammal tant. Hela tiden. Jag gör slut på tio jätteblöjor om dagen. Minst.

Nu skrev jag ett vädjande till en läkare: SNÄLLA, låt mig i alla fall få PROVA penicillin! Jag gör vad som helst för att få börja andas igen och för att slippa hosta sönder mig dygnet runt. Nu har jag hostat i fem veckor och det blir INTE bättre. Snälla!

Jag vill bara få njuta lite av att vara gravid. Jag orkar inte vara sjuk hela tiden! SNÄÄÄLLA!
baby_crying_small

Vecka 28 (27+3)

Tänk att JAG fick vara gravid så här länge. Det trodde jag aldrig. Nu börjar man ju nästan kunna tro på det på riktigt. Nu står det på högra kanten att jag har ca 88 dagar kvar. Men OM det nu blir kejsarsnitt så stämmer ju inte det. Då har jag BF 1-2 veckor FÖRE det datumet. Shit! Det är ju snart! 🙂

Jag är minst lika piss-sur som igår och urless på att vara sjuk – men jag tänker inte lägga mer ord på den känslan just nu. Istället tar vi en liten titt på vad Vårdguiden säger om vecka 28!

Gravid vecka 28

 
        
Illustrationer: Svenska Grafikbyrån

Barnet

Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.

Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är ca 1 månad kvar till förlossningen. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät.

Vikt 1 200 gram.

Mamma

Nu börjar tredje trimestern, den sista tredjedelen av graviditeten. Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. En del kvinnor kan känna sig  stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern.

Pappa/partner

Det kan börja bli tungt för din partner nu. Hon kan känna sig både otymplig och oattraktiv. Tänk på att det kan vara viktigt för henne att få höra vad hon betyder för dig och vad fantastiskt det är att ni ska bli föräldrar.

Hos barnmorskan/kontroller

I vecka 29 är det dags att besöka barnmorskan igen. Om du tycker besöken varit glesa hittills kommer de att ske oftare nu. Har du fött barn utan komplikationer förut räcker det om du kommer lite mer sällan framöver jämfört med förstföderskor.

Även den här gången kontrollerar barnmorskan hur livmodern och barnet växer. Med ett speciellt måttband mäter hon avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant. Sedan skrivs värdet in på en kurva för att följa utvecklingen.

Barnmorskan kontrollerar också ditt blodtryck och ibland tar hon ett extra urinprov, blodvärde och/eller blodsocker. Din partner är såklart alltid välkommen att följa med. Säkert får ni lyssna på barnets hjärta genom en ultraljudsförstärkare.

Om din blodgrupp är Rh-negativ har du säkert fått reda på om ditt barn är Rh-negativt eller positivt. Bär du på ett Rh-positivt barn blir du nu erbjuden en spruta med Anti-D för att förebygga immunisering. Bär du på ett Rh-negativt barn föreligger det ingen risk för immunisering och någon förebyggande behandling eller ytterligare provtagning under graviditeten behövs inte.

Post Navigation