Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

Archive for the month “september, 2012”

Vecka 8

Fy fasen vilken natt! Jag var vaken till 04 med en massa krämpor. Ett starkt illamående och förstoppning. För att stävja illamåendet och försöka få sova tog jag en Lergigan. Men då fick jag myrkrypningar istället, så aldrig mer! Lactulos intogs också för magen, så då fick jag sitta på toa i ett par timmar. Jag var ärligt talat helt slut innan jag somnade.

Men det värsta av allt var huggen i magen. Inte i närheten av mensvärk utan som knivar som skar inuti. Så, fick jag missfall? Eller känns det som menssmärtor (fast starkare)? I så fall kanske det var tarmarna som bråkade? Ja. Jag vet inte jag. Det har inte kommit någon blödning i alla fall.

Den här fina fick vi av bästa grannarna idag:

20120929-203136.jpg

Sambon är på middag. Jag fick backa för jag har halvsovit sedan 17 så jag orkade helt enkelt inte. Nu ska jag fortsätta slappa!

Mår så jäkla illa

Jag borde sova för länge sedan men ligger och försöker parera ett fruktansvärt illamående. Och samtidigt har jag förstoppning och jätteont i magen. Jag hittade Lergigan och tog nyss. Jag hoppas att det kan ge mig några timmars sömn. Det behövs!

Kvällssmärtor

Nu är det kväll och den sedvanliga mag- och ryggvärken. Det verkar som att min livmoder gillar att växa efter 19 varje dag.

Jag valde att gå och lägga mig för då känns ryggen mindre. Det blir mycket spelande och surfande på mobilen nu för tiden. 🙂

20120928-215935.jpg

Som ni ser har jag redan tjockismage. Det måste vara alla hormoner som jag har fått proppa i mig. Nåja. Vikten är det sista att göra något åt just nu.

Godnatt mina vänner och på återhörande!

Vecka 7 (6+6) – Humörsvängningar så det heter duga!

Jahapp. Imorgon lurar jag mig in i vecka 8. Det går framåt sakta men säkert.

Symptom:

Svullen mage
Molande bröst
Molande mage (ibland)
Lite lätt illamående
Lite tarmproblem (ibland)
Kissar jätteofta
Humörsvängningar

Det där med humörsvängningarna är ett kapitel för sig. Det kan växla på några sekunder. Igår kväll blev jag SKITARG på en jätteliten sak. Det resulterade i att jag först blev ARG som fasen, sedan skrattade jag, och strax efteråt började jag storgrina. Mmmm. Stabilt som fan… Men det sägs ju att det är normalt, så jag/vi får väl bara gilla läget. Men jag kan bli ganska bitter på att jag först har gått igenom alla dessa hormonbehandlingar i flera år, gått upp i vikt och mått piss, för att sedan fortsätta må piss i humöret. Man känner sig lite lätt slutkörd faktiskt. Men men, jag hoppas att det ger sig med tiden. Det sägs ju att man kan må lite bättre i trimester 2 som jag borde vandra in i om någon månad.

Nu är det äntligen helg och jag tänker inte göra mycket alls. Bara det jag känner för. Och sova UT!

Vecka 7 (6+4)

Nu kan jag inte längre säga att jag vet att jag är gravid eftersom teststickorna är slut. Men det känns som att jag är gravid. Och på lördag vandrar jag in i vecka 8. Det känns som att tiden sniglar sig fram tills jag får se om hjärtat slår. 9 oktober. Det är ju en evighet dit!

Jag är fortfarande fruktansvärt trött efter lunch varje dag. Jag har ett litet molande i magen och i brösten. Jag mår lite lätt illa ibland och har svårt för att äta vissa saker från dag till dag. Och så har magen vuxit som bara den på två dagar! Nu SYNS det verkligen en kula. Lite väl tidigt, men det är väl individuellt precis som allt annat. Jag märker också att det drar i ligamenten om jag reser mig för snabbt. Då skär det till mellan livmodern och ljumsken. Det är också normalt eftersom det växer och knakar där nere.

På det stora hela måste jag ändå säga att jag mår förvånansvärt bra. Jag trodde att det skulle vara betydligt värre. Visst kan det bli mycket värre än så här, men jag dristar mig nästan till att säga att om man är van vid att leva med kronisk smärta så är man nog ganska tålig. Så länge jag får bibehålla ett humör som inte dippar allt för mycket så står jag ut med det mesta faktiskt.

Nu har jag kompat ut eftersom jag har en lång dag i Örebro imorgon. Så ——> nu blir det soffan! Hela eftermiddagen och kvällen. Zzzz

Vecka 7

Min app säger att jag gick in i vecka 7 för 1-2 dagar sedan. Och så får det bli tills jag hör något annat. Symptomen har lindrats något, men än så länge är det plus. Som tur är gjorde jag slut på sista graviditetstestet igår, så nu får jag bara släppa det och ta dagen som den kommer. Nästa etapp blir som sagt att se om hjärtat har börjat slå. Ett känsligt läge där jag kan tänka mig att många missfall sker. Att det liksom inte kommer igång. Nästa etapp efter det är vecka 12, då missfallsrisken sjunker med ganska många procent.

Symptom idag:
Nackspärr (beror inte på graviditeten utan på att jag verkar ha sovit dubbelvikt med huvudet)
Irriterad
Lätt molande i livmodern (den växer antar jag)
Lite lätt molande i brösten
Lite lätt illamående, men inget som är svårt att leva med
Ont i huvudet
Lite tät i näsan
JÄTTEtrött varje eftermiddag/kväll

Och angående jobbsituationen; tack för era tankar, råd och inputs. Jag har själv funderat ganska mycket i helgen och bestämt mig för att imorgon är första dagen i mitt nya arbetsliv. Det innebär precis det som ni har sagt, och som jag redan har haft i bakhuvudet. Nämligen att jag kommer att jobba i lagom takt, och det jag inte hinner, det hinner jag inte. Tack och lov får jag mycket stöd av mina närmaste kollegor på kontoret, vilket gör att ingen kommer att ta illa upp utan snarare heja på. Och OM någon blir sur någon annanstans så kan jag bara säga: ”jag gör så gott jag kan, om det inte räcker så får ni ta upp det med ledningen”. Det är svårt när man som jag är en person som försöker hålla positiviteten uppe, som är kompis med alla och försöker göra mer än vad jag borde. Men nu har jag nått en gräns. För nu behöver jag inte bara ta hänsyn till mig själv. Nu har jag ett till liv att ta hänsyn till.

Så.. Imorgon börjar jag. Trevande. Jag ska försöka! Jag kan!
Tjipp

Fortfarande på tjocken!

Vi har varit iväg med jobbet i ett par dagar, så jag har varit helt slutkörd. Dessutom är det fortfarande kaos på min arbetsplats. Efter uppsägningarna i våras har jag fått ersätta en person i ett annat län, PLUS det jag redan hade innan (som var tillräckligt), vilket gör att jag såklart inte kan serva med lika mycket som förut, men vissa förstår inte det utan bara kräver. Det sliter på krafterna. Jag säger ifrån varje dag, men inget händer. Nu har jag kontaktat regionchefen och facket, så får vi se vad som händer. Om dom inte tänker sig för så slutar det ju med att man går hem och blir sjukskriven. Och det är väl inget kul för någon?

Nu är det i alla fall helg och det är det bästa som finns! Jag är fortfarande på tjocken och mår ganska bra. Jag borde snart vara på väg in i vecka 7, men är inte helt säker. Det visar sig längre fram när jag har varit på koll.

Om två veckor ska vi till IVF-kliniken och se om hjärtat slår och jag ska även till vårdcentralens mödravård och skriva in mig (hälsosamtal). Jag har även fått en tid på vårdcentralen i början av november för en hel timme, där man ska ta prover och annat. Så nu är jag snart inne i karusellen. Spännande!

Jag känner mig fet om magen, men det är nog mest dom tröga tarmarna som gör att man blir svullen. Jag har inte så många symptom just nu, förutom ett svagt illamående (men absolut inte jobbigt) och ett litet molande i livmodern. Den växer väl så att det knakar kan jag tänka mig. Och så är jag trött såklart, och känslig. 🙂

Nu ska jag fortsätta att ta igen mig och fundera på hur jag ska göra med mitt jobb. Duktiga jag kanske bara ska ta och försöka få en sjukskrivning så att dom förstår att alla rop på hjälp under flera månader var på riktigt. Det är inte meningen att man ska sitta och gråta varje dag på jobbet för att det är så tungt. Man ska heller inte ha ont i magen för att man inte längre hinner med.

Ligger under täcket idag!

Jag vaknade i morse av att jag hade frossa och ont i halsen. Eftersom vi ska iväg i två dagar med jobbet imorgon valde jag att stanna hemma och vila idag. Jag vill faktiskt inte missa våra två konferensdagar, för då ska jag få träffa härliga kollegor från andra kontor i landet. Och där finns det flera som gillar MYCKET att umgås med. Jag tänkte boosta med lite sån härlig kollega-energi, så därför får det bli sängen idag.

Jag är fortfarande gravid. Märkligt. Men kul. Men jag vågar fortfarande inte hoppas för mycket. Kanske att man börjar hoppas lite mer efter vecka 12. Men dit är jag bara halvvägs. Å andra sidan går tiden ofta snabbare än man tror.

Men… tyvärr har jag redan gjort en lång inköpslista på Ikeas hemsida (igår). Det vet inte ens sambon. Men han kommer nog att läsa det här… 😀 Så tydligen hoppas jag innerst inne ändå. Eller snarare, jag fantiserar. Jag planerar. Jag tänker. OM det blir si, så skulle jag vilja göra så… etc…

Och nu måste jag springa på toa. Igen!

Ibland vill man bara bo i sin egen kokong

Jag har verkligen haft en skitdag på jobbet. Allt på grund av ett möte. Det är SÅ fruktansvärt jobbigt att dras ner i skosulorna på grund av att andra verkar ha problem. Jag är ganska känslig just nu, så jag blir otroligt påverkad av gnäll och skit som kastas om småsaker, och jag blir irriterad när man däremot inte bryr sig om stora saker som faktiskt är ett arbetsmiljöproblem. Så just nu känner jag att vissa saker går mig på nerverna. Egoism möter man tyvärr allt för ofta, men det är lika lite roligt varje gång det händer.

Idag bestämde jag mig för att grotta in mig på mitt rum, ta på mig hörlurar, höja volymen med någon skön musik och gunga i min egen värld och umgås med dom som har sköna energier omkring sig. För dom finns.

Människor är ett jäkligt knepigt släkte måste jag säga. Det kanske är därför jag föredrar att umgås med fyrbenta.

Tre veckor kvar

Jag har inte haft några blödningar sedan igår. Och jag andades ut brutalt mycket i morse när det fortfarande är jättestarkt plus.

Och tack för tipset J! Jag ska höra mig för lite. Men jag har inte så många tester kvar så jag ska bara göra slut på dom.

Vi IVF:are blir nog lätt testmissbrukare. Man har liksom varit ”gravid” av hormoner i flera år utan resultat… Så det är ett litet halmstrå att hålla sig i innan man kanske måste förlika sig med att bli utan familj. Så krasst är det.

Men än så länge lever hoppet. Bara tre veckor kvar till VUL.

20120917-071105.jpg

Blev lite lätt skräckslagen….

Varje gravid kvinnas fobi? Blod på papperet…
När jag gick på toa hade jag bruna flytningar och lite blod på papperet och tänkte att ”jahapp, det var det det”.
Nästa gång jag gick på toa var det ingenting. Och har inte varit någonting på hela dagen. Och jag har fortfarande ett lika starkt plus som i morse, trots att det var skralt att lyckas kissa på stickan med bara några droppar att klämma ut.

Nåja. Det är spännande mest hela tiden. Och inget är klart än. På långa vägar.

Gaser

Gaser i magen har fått en helt ny innebörd. Inatt sov jag på soffan. Idag blir det hundäventyr. Två fyrbenta tjejer, jag och ett litet pyre ska iväg!

20120916-071906.jpg

Det ser bra ut!!

Testoholic

Vilken otur!!! Jag fick massor med tester av en nybliven mamma. 🙂

20120915-125531.jpg

Lillskiten verkar hänga i! Hoppas att det är en lika envis en som föräldrarna.

Jag har en bra magkänsla den här gången. Och det beror inte på gaserna…

Aldrig mer en halv pizza!

Tack för era inputs om hormonerna! Det är bra att det är positivt med gaser i magen. 😀 Jag vet inte om sambon instämmer däremot…

Jag tror att den halva pizzan jag åt igår ställde till det i magen, för idag är jag mycket bättre. Jag ska fortsätta konceptet som har fungerat hittills. Nämligen mer grönsaker och proteiner och mindre snabba kolhydrater. Och om jag äter kolhydrater så blir det fullkornspasta och bulgur. Fasen, DEN kvällen med magen igår var inte rolig. Men nu så! Nu tar vi nya tag idag. Och jag är tacksam för att vi har Lactulose hemma som kan sätta fart på magen så att man slipper känna det som att man ska sprängas inifrån.

Jag har redan börjat oroa mig för att jag mår alldeles för bra. Jag är rädd att det ska försvinna. Men än så länge har jag inte fått någon blödning och än så länge är brösten onda. Annars känner jag inte så mycket mer än ett konstant lyckorus varje förmiddag, som sedan går över i irritation på eftermiddagen/kvällen. Och så den förlamande tröttheten efter 14 varje dag. Inte att förglömma.

Jag har slutat med alla gifter (mediciner) förutom 5 mg Prednisolon om dagen samt en Lutinus (progesteron) till kvällen. Jag dricker max 1-2 små koppar kaffe per dag (och fyller upp med massor med lättmjölk – så att det blir en stor mugg). Jag äter 2-3 frukter varje dag och försöker tänka på att få i mig minst en portion med grönsaker, gärna rå blomkål och rå broccoli. Det dippar jag i vitlöksdipp. Till frukost har jag ätit Bollnäsfil med jordgubbar. MUMS! Än så länge mår jag inte illa, så jag får passa på att äta. Man vet ju aldrig hur det blir sedan. Då är det bra att ha lite att ta av. 😀

Ha en go helg fina ni!

Aj!!

Min mage har svullnat och är som en spärrballong. Jag ser ut att vara i femte månaden! Och ont gör det.

20120914-204145.jpg

Jag vill så gärna gå på toa, men det går inte. Nu sätter jag mitt sista hopp till Lactulose som vi tack och lov har hemma. Fan! Jag ser ju gravid ut! Det är lite tidigt för det!!

5:e veckan?

Jag tror att jag är i femte veckan nu? Jag antar att jag får veta mer exakt när jag kommer på VUL (ultraljud). Jag mår oförskämt bra idag, trots att jag har slutat med all medicin mot min fibro. Nåja, jag äter bara lågdos av serotonin eftersom man i forskning har sett att kronisk smärta ger lägre halter av vissa ämnen i kroppen. Så man får antidepp-medicin, men i mycket lägre doser än vad man ger till deprimerade. Och det hjälper faktiskt. Även om den sort jag har ätit minsta dos av inte ska vara farlig under de första 6 månaderna så har jag valt att sluta. Ju färre gifter jag proppar i mig, desto bättre. Jag har fått utskrivet en smärtlindring som jag kan ta i nödfall, som inte heller är farlig. Men det känns bättre att ta ett eller två piller i nödfall, än att ta något varje dag. Så tänker jag.

I natt har jag sovit så himla gott. Jag gick och lade mig åtta igår och somnade strax efter nio. Och så vaknade jag halv sju. Pigg och på bra humör. Jag har ett lyckorus i kroppen, nästan som om jag är hög på mina egna substanser och hormoner. Det känns.. märkligt. Men det kanske är vanligt när man är gravid? Det är lite härligt faktiskt.

Jag är dock beredd på, att om graviditeten vill hålla i sig, så kan det bli jobbigt framöver med fysiska skador i kroppen. Men det får vi ta då. Jag är beredd på både sängläge och sjukskrivning, men nu tar jag en dag i taget och försöker förstå att det kan hända att jag får uppleva något livsomvälvande. Det trodde jag aldrig.

Och TACK för alla era inlägg och fina ord. Det känns skönt att ni har följt med på resan, och att ni följer med fortfarande.

Gravid…

Vad innebär det då? Inte en aning faktiskt… Det enda jag vet är att det är en livsomställning. Men det känns som att jag har varit i den livsomställningen sedan jag började med IVF faktiskt. Det har inte direkt gått som smör i solen om man säger så. Att min sambo är kvar är ett under när jag har kämpat och krigat mot extrema biverkningar av hormoner, framförallt i humöret.

Jag vet att föräldrar säger att det är fantastiskt att få barn, men att man såklart också blir låst. Nu måste jag ändå säga att jag har varit totalt låst i 9 år med mina jyckar och kan inte se hur jag ska kunna bli mer låst än vad jag är. Man får planera minsta steg man tar och dras titt som tätt med dåligt samvete om man inte riktigt hinner med som man borde. Därför känns inte just den delen så skrämmande alls faktiskt.

Det som är skrämmande är att vara så nära, men ändå så långt borta. Man vill säga det till hela världen, samtidigt som det gnager i bakhuvudet att det är otroligt vanligt med missfall. Hur många livsöden har jag inte följt dom här åren som kämpar och kämpar och kämpar, men ändå inte kommer i mål? Otaliga… Men jag försöker hålla mig lugn och jag är glad. Jätteglad. Men jag har en medvetenhet om att det inte alltid går som på räls.

Symptom:
Ett oerhört lugn i kroppen
Svinont i brösten
Molande mitt på magen fram
Svullen mage
Hungrig konstiga tider
Ap-trött mest hela tiden
Lyckorus (idag) – humörsvängningar för det mesta
Yrsel
Lätt illamående
Ont i huvudet
Kissar flera gånger i timmen (trots endast en liten kopp kaffe idag)
Värmevallningar och frusenhet varvat

…. men just nu är det värt det och inte ens jobbigt. Faktiskt.

Ruvardag 14 – officiell testdag

Jag testade med klinikens test i morse. Och ja. Jag är gravid. Nu slänger jag alla tester tills vidare och försöker att inte bli galen av funderingar. Som sagt. Nästa delmål kommer om 3.5 vecka. Ultraljud.

20120913-072038.jpg

Ruvardag 13, fortsättning….

Nu har jag haft kontakt med IVF-kliniken. Jag kan sluta testa nu. Jag är gravid. Och jag har fått tid för ett första ultraljud den 9 oktober. Då ska man se om hjärtat har börjat picka. Det är steg ett just nu.

Nåja.. Nog tar jag mig ett test eller två till den här veckan, för att se att det blir starkare och inte avtar (lite mental förberedelse i så fall). Men efter helgen ska jag försöka strunta i allt vad IVF och stickor och sånt heter. Jag ska försöka i alla fall.

Denna gång gjorde dom alltså AHA (Assisted Hatching) på ägget. Jag frågade varför, om det var så att dom hade konstaterat att äggskalet var hårt? Så var det inte. Utan de ville prova något nytt med mig eftersom det inte hade fäst tidigare. Det tackar jag för!

Nu ska jag fortsätta att jobba. Lite LUGNT. Jag är aptrött, mår illa, är yr och så vidare. Men det gör inget. Om jag mår sämre går jag hem. Nu är det jag och mitt ego som gäller – inte överambitiös på jobbet. Nu är det min tur att stå i fokus för mig själv.

Test eftermiddag

20120912-150647.jpg

Ruvardag 13

Och plusset håller i sig. Testdag imorgon. Men jag vet att jag är gravid just nu. För det känner jag. Det är annorlunda nu. Jag är argare och har mer ont mitt fram i magen. Det är ett lite annorlunda molande än mensvärk.

20120912-054358.jpg

Nu kan vi bara vänta och se. Steg ett är att förhoppningsvis ge kliniken ett positivt besked. Steg två är att ta sig igenom ca 7 veckor till så att man passerar vecka 12. Och så vidare.

Men just NU är det så här.

Ruvardag 12… fortsättning….

Jag vågar nästan uttala det. Jag är GRAVID!

Trots en liten skvätt eftermiddagsurin (ja, jag är testoholic) så blev strecket starkare! Jisses! Chock!

På torsdag morgon kanske, eventuellt jag ringer till IVF-kliniken och meddelar att vi äntligen lyckades. Med blastocyst nummer sex, efter snart två år av ångest, tankar, hormoner, depressioner, biverkningar, viktuppgång, känslor av misslyckande, sömnlöshet, livsfrågor, rädslor. Det visar att man inte ska ge upp.

Vi har lång väg kvar. Men det här visar att det GÅR. Det är första gången jag ser ett plus på det här sättet! Det är inte kört för tanten! Jag kanske, eventuellt tar tillbaka det där jag sa till sambon häromdagen: ”Jag skiter i det här nu, jag vill inte ens HA barn längre”. Jag var bara så less på att gå omkring som en zombie av medicinerna. Men det kanske är förståeligt?

Jag skickar ut lite cyberkärlek till alla mina vänner som stöttar – och till alla er andra IVF-kämpare som sliter. Det är er tur snart! Det SKA gå!

Ruvardag 12

Spänningen är olidlig. Ska plusset stanna kvar? Oavsett vad så vet vi ju att vi är nära. Så här många dagar har jag aldrig sett ett plus. Shit! Vad gör man sen liksom? Hur gör man? Vem ringer man? Vårdcentralen? Kvinnokliniken? Jaja. Det ordnar sig.

Dagens test:

20120911-054316.jpg

Symptom:
Sömnproblem
Lätt illamående
Huvudvärk
Molvärk mitt på magen
Oroliga tarmar
Nästäppa på kvällen
Lätt halsbränna
Äcklig smak i munnen

Ruvardag 11

Igår sov jag mer eller mindre halva dagen. Somnade ändå kring 22 och sov till 06.30. Vi får se hur det går att jobba idag.

Jag mår fruktansvärt dåligt mentalt. Deppig, arg, lättirriterad samtidigt som jag fysiskt har ont, mår illa mm. Men om det är en graviditet så vet man ju i alla fall varför. Vi får se om det hänger i sig.

Symptom:
Halsbränna
Trötthet
Illamående
Huvudvärk
Ont i magen och ryggen
Humörsvängningar

20120910-065340.jpg
Bild utan mörkning idag.

Ruvardag 10 – Så här nära har vi aldrig varit…

Läskigt! Spännande! Och ändå känner jag mig helt lugn. Totalt lugn. Märkligt….
I morse var plusset starkare än igår. Fortfarande svagt, men tillräckligt för att två ögon skulle se det klart och tydligt. Däremot vill inte mobilkameran fånga upp det riktigt, men det syns om man mörkar bilden lite lite. Men ögat ser det ännu tydligare.
Så här nära har vi som sagt aldrig varit.

Symptom:
Ont mitt på magen, långt ner, mer centrerat än vad min mensvärk brukar vara
Ont i korsryggen/ländryggen (det känns som att jag är på väg att få ryggskott hela tiden)
Lite lätt illamående
Huvudvärk
Sömnproblem på nätterna
Kissar ofta
Humörsvängningar

Tänk om jag ska ringa kliniken på onsdag och säga att jag har fått plus. Att vi har fått plus. Jag vågar inte tro det ännu, men hoppet har börjat dansa lite. Men förnuftet pratar samtidigt och säger ”var inte för glad nu, då blir det så långt att falla om det vänder”.

Ruvardag 9

Ett svagt, svagt plus.

Man såg det med ögat, men kameran ville inte se det. Men när jag mörkade bilden lite så ser man.

Men jag vet också att det inte finns några garantier. Jag såg ett svagt plus i våras också.
Vi får väl se.
Officiell testdag om… fem dagar…

Symptom:
Chock och förundran
Huvudvärk
Ont i magen
Spända bröst
Lite lätt illamående

Post Navigation