Ruvardag 1

Dagsstatus:

På riktigt bra humör, trots att jag blev väckt klockan 05.27. Jag har en ledig dag idag och tar det bara lugnt. Igår kväll började jag med progesteron-vagiatorer (Lutinus) och som följd av det får man en massa symptom, som ont i huvudet, illamående och ont i magen. Det är normalt och händer varje gång. Och ungefär så, som vanligt, känner jag mig. Men det går ingen nöd på mig alls. Vid det här laget är man inte orolig över allt konstigt som händer i kroppen eftersom man har lärt sig att vad som helst kan hända och de mest märkliga symptom kan framträda.

Nu ser jag fram emot helg.

Ruvardag 0

Det är inte så att det inte blev någon ruvning, utan ruvardag 1 är imorgon.

Idag har vi alltså varit på kliniken och fått tillbaka en toppenfin blastocyst som dom tinade upp på förmiddagen. Under dagen hade den lille rackaren blivit ännu finare än när dom fryste ned den, så den verkar aktiv och vital den lille skiten.

Det är en omtumlande resa. Dels att pricka in rätt dag för att sätta in det, dels gå och vänta en hel förmiddag på att dom ska ringa och säga om den klarade upptining eller inte. Nu gick det bra. Den här gången också. Så får vi se hur det går med resten.

Den här gången hade kliniken gjort AHA (Assisted Hatching) för att hjälpa oss på traven:

Det har länge funnits tankar om att äggets skal, efter befruktningen, förhindrar att ägget sätter sig fast i livmodern. Det mänskliga ägget omges, liksom hönsägget, av ett tunt skal. Detta skall brista eller öppna sig några dagar efter att ägget kommit in i livmodern, för att möjliggöra att ägget får kontakt med livmoderslemhinnan.
Under speciella omständigheter sker inte den här kontakten på förväntat sätt. Vi har i vårt utvecklingsarbete funnit hållpunkter för att man hos vissa par kan underlätta kontakten genom att förtunna ”äggskalet” strax innan återförandet, och därmed öka chansen till graviditet. Sedan flera år genomför vi med framgång sådan förtunning av äggskalet (Assisted Hatching), när vi misstänker att ett för tjockt eller för hårt äggskal försvårar det delade äggets förmåga att fästa i livmodern.

Källa: http://www.ivfkliniken.se/svenska/varianter_av_ivf/assisted_hatching_aha/Förutom det så var min livmoderslemhinna hela 9 mm den här gången. Förra gången var den hälften. Det verkar sannerligen som att dom nedre trakterna mår bättre nu än i våras.

Nu väntar två veckor innan man vet.
Och så kör jag på med en massa mediciner, progesteron, östrogen, kortison i lågdos samt vitaminer (folsyra, D-vitamin och Omega3).

FET på torsdag!

Frozen Embryo Transfer av en blastocyst på torsdag (om den överlever upptining).

Det ville sig som så att jag var tämligen utarbetad förra veckan och GLÖMDE ägglossningstestet på torsdag morgon. På torsdag kväll gav det ett svagt utslag. På fredag morgon ett starkare utslag. Därför blev jag väldigt osäker och slängde iväg ett mail till IVF-kliniken.

Dels så kom ägglossningen väldigt sent i cykeln den här gången (på dag 15 av dag 23). Om man då ska sätta in en 6-dagars odlad blastocyst på dag 15+6 så är vi på dag 21 i min cykel, och således bara två dagar innan blödning/avstötning. Det känns väldigt vanskligt att slänga bort 10 000 kr på det nu när vi betalar själva.

Kliniken ringde mig, men sköterskan ville efter samtalet med mig bolla med en av läkarna. Senare på eftermiddagen ringde hon upp med uppmaningen att jag skulle komma till kliniken på måndag (i måndags) och ta ett VUL (vaginalt ultraljud) för att se hur det ser ut.

Döm om min förvåning när mina slemhinnor plötsligt var jättefina och inte alls så tunna som förut. Kan megakuren med penicillin och uppbyggande kur innan sommaren, samt lång ledighet ha gjort susen? Han såg även en gulkropp som påvisar att jag har haft ägglossning. Allt var grönt så på torsdag försöker dom tina upp en av två blastocyster som vi har kvar sedan förra fulla IVF-försöket. Doktorn ville TROTS den fina livmoderslemhinnan att jag skulle börja äta Progynon 2 mg, en tablett morgon och en kväll för att förhindra för tidig blödning.

Om blastocysten klarar sig blir jag ruvare igen. Sjätte blastisen som jag får tillbaka. Inte illa pinkat för en 41-åring. Nu ska den bara stanna också.. Och jag har INTE talat om för kliniken att jag denna gång kör Prednisolon (lågdos kortison för att förhindra avstötning av en främmande kropp) vid sidan om. Det ska dom få veta om det tar sig. 🙂

Utöver det här är jag lite utarbetad och slut som människa p g a min jobbsituation där det är alldeles för mycket att göra på en person (men idag har det vänt), så jag var osäker på om jag skulle gå ut med det här. Jag orkar inte med frågor just nu. Jag vill bara hålla mig för öronen och ögonen och slippa berätta om det inte gick vägen. Men nu står det här i bloggen. Och så är det. Så får vi se hur det går. Den här gången ”bara gör jag det” utan större inlevelse.

Ägglossningstestet!

Jisses vad knasigt kroppen beter sig. Jag har en väldigt kort cykel på 23-24 dagar och brukar få ägglossning kring dag 10-11, alltså två veckor innan beräknad menstruation. Jag har testat varje dag hela veckan, utan resultat, och tänkte att ”nähä, det blir ingen ägglossning den här månaden”…

Och så igår kväll fick jag svagt utslag, och i morse starkt utslag. BRA borde man tänka. Men… Problemet är att OM min beräknade mens kommer om en vecka så innebär det att den ska komma ca 2-3 dagar efter en insättning. Då hinner embryot knappt fästa, så det känns väldigt osäkert att slänga ut 10 000 kr.

Jag ringde kliniken, som ringde upp mig. Under samtalet sa sköterskan att det var frågor hon måste få bolla med en läkare. Hon ringde tillbaka på eftermiddagen och sa att jag ska komma in på ett ultraljud på måndag. Då ska vi nog kika på hur slemhinnorna ser ut och om det är någon idé att köra den här cykeln.

Det känns oerhört seriöst, för dom hade lika gärna kunnat säga att vi ska köra så att dom tjänar pengar. Dom är verkligen måna om att det ska ge resultat. Det är skönt.

På G igen

Till helgen börjar vi med såna här:

Ägglossningsstickor. När/om dom visar utslag ringer man kliniken och beställer tid för FET (frozen embryo transfer). 5-6 dagar efter utslag på äl-testet tinas det befruktade embryot upp (beroende på om cellerna har delat sig i fem eller sex dagar. Det innebär att det sätts in i kroppen i den fas då embryot naturligt hade varit i samma fas som min kropp.

Det ”enda” som kvarstår är att det ska klara upptiningen, vilja fästa i kroppen och vara friskt nog att vilja stanna kvar i en massa månader.

Man inser mer och mer vilken komplicerad process det är där allt ska klaffa.

Vi har två blastocyster i frysen och är nu på väg att sätta in den sjätte. Skam den som ger sig.
Och så har jag börjat med lågdos kortison. Mår man illa av det? Jag har i alla fall mått pyton idag.