Frozen Embryo Transfer av en blastocyst på torsdag (om den överlever upptining).
Det ville sig som så att jag var tämligen utarbetad förra veckan och GLÖMDE ägglossningstestet på torsdag morgon. På torsdag kväll gav det ett svagt utslag. På fredag morgon ett starkare utslag. Därför blev jag väldigt osäker och slängde iväg ett mail till IVF-kliniken.
Dels så kom ägglossningen väldigt sent i cykeln den här gången (på dag 15 av dag 23). Om man då ska sätta in en 6-dagars odlad blastocyst på dag 15+6 så är vi på dag 21 i min cykel, och således bara två dagar innan blödning/avstötning. Det känns väldigt vanskligt att slänga bort 10 000 kr på det nu när vi betalar själva.
Kliniken ringde mig, men sköterskan ville efter samtalet med mig bolla med en av läkarna. Senare på eftermiddagen ringde hon upp med uppmaningen att jag skulle komma till kliniken på måndag (i måndags) och ta ett VUL (vaginalt ultraljud) för att se hur det ser ut.
Döm om min förvåning när mina slemhinnor plötsligt var jättefina och inte alls så tunna som förut. Kan megakuren med penicillin och uppbyggande kur innan sommaren, samt lång ledighet ha gjort susen? Han såg även en gulkropp som påvisar att jag har haft ägglossning. Allt var grönt så på torsdag försöker dom tina upp en av två blastocyster som vi har kvar sedan förra fulla IVF-försöket. Doktorn ville TROTS den fina livmoderslemhinnan att jag skulle börja äta Progynon 2 mg, en tablett morgon och en kväll för att förhindra för tidig blödning.
Om blastocysten klarar sig blir jag ruvare igen. Sjätte blastisen som jag får tillbaka. Inte illa pinkat för en 41-åring. Nu ska den bara stanna också.. Och jag har INTE talat om för kliniken att jag denna gång kör Prednisolon (lågdos kortison för att förhindra avstötning av en främmande kropp) vid sidan om. Det ska dom få veta om det tar sig. 🙂
Utöver det här är jag lite utarbetad och slut som människa p g a min jobbsituation där det är alldeles för mycket att göra på en person (men idag har det vänt), så jag var osäker på om jag skulle gå ut med det här. Jag orkar inte med frågor just nu. Jag vill bara hålla mig för öronen och ögonen och slippa berätta om det inte gick vägen. Men nu står det här i bloggen. Och så är det. Så får vi se hur det går. Den här gången ”bara gör jag det” utan större inlevelse.