Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

Archive for the month “april, 2012”

Jag är ledsen…

Jag har sagt hejdå till en kollega som jag har jobbat med i fyra år. Vi går igenom en omorganisation på jobbet och jättemånga ska sluta och jag ska jobba ännu mer än vad jag har gjort (hur nu det ska gå till). Jag vet att jag kommer att behöva dra ner på vissa saker på jobbet, som att ständigt finnas till och supporta och vara bollplank och fixa och dona. Nu blir det bara admin framöver. Men det gör också att jag vet att en kollega kommer att bli sur. Been there, done that… Jag gör verkligen allt för att vi alla ska trivas, men framöver kommer det att bli mindre av den varan om jag ska hinna med datorarbetet. Jag hoppas och ber att personen kommer att förstå att det inte är jag som har bestämt det här. Jag VILL inte ha dålig stämning på jobbet igen. 😦

Men nu ska jag gaska upp mig. Bästa sambon är på väg hem från sin femveckorsutbildning. Han fick högsta betyg och jag har fixat champagne och mat.

Imorgon går jag i mål med veckans motion!

Idag blev det 50 minuter snabb hundpromenad med inslag av småjogging i några minuter. Det var perfekt väder, lite duggregn och bara 9 grader ute. Jag är tacksam att det inte var 29 grader…

Maten idag har bestått av:

Frukost: makrillfilé och tomat
Mellanmål: Kaffe med mjölk och en skiva brieost med några valnötter på
Lunch: Pastasallad med kyckling
Mellanmål: En knäckemacka och så syndade jag med en halv bulle
Kvällsmat: Pastasallad med kyckling

Jag har fortfarande 200 kalorier kvar att äta idag och då ligger jag på ett underskott på 600 kalorier. Jag äter ca 1300 kalorier per dag. Men jag vet också att helgen blir lite latare och lite godare mat, så det gör inget att jag ligger på lite extra minus. Då kanske jag kan hålla mig på plus-minus-noll i helgen.

Jag har inte bestämt mig för om det blir cykling till och från jobbet imorgon eller om jag ska springa fort, fort med hundarna på eftermiddagens friskvårdstimme. Vi får se vad jag känner för helt enkelt. Jag har bara 30 minuter kvar till mina 180 minuter, så jag gissar att jag kommer att överskrida det lite.

Jag förvånar mig själv…

Hur denna soffpotatis har lyckats ta sig upp ur hemmets vrå är för mig ett mysterium. Latheten tog fart på allvar när IVF:en drog igång. Man hamnade liksom i en depression och vikten bara tjongade på sig av alla hormoner OCH att man blev trött och nere och inte kunde sova och allt där till. Under ett år har det varit en väldigt ond cirkel och jag gör allt i min makt för att förändra det. Och det GÅR. Små, små mål. Unna sig saker där emellan. Ingen hets. Jag är skitglad!!

I morse hade vågen gått ner ännu lite till så -2 kg hittills och jag är bara inne på andra veckan och jag svälter mig INTE. Däremot räknar jag kalorier på matdagboken.se
Så OM jag vet med mig att det blir vin på en fredagkväll så ser jag till att äta riktigt nyttigt och kalorisnålt under dagen så att jag ändå hamnar på plus/minus/noll eller ett underskott. Man lär sig mycket på att sitta och skriva in sina måltider.

Som exempel har jag idag ätit:
Frukost: 2 kokta ägg och 2 dl lättmjölk
Mellanmål: 1 päron, kaffe
Lunch: Kycklingsallad med lite dressing
Mellanmål: 1 kokt ägg, kaffe
Och till kvällsmat blir det: resten av kycklingsalladen och lite nötter som mellanmål igen.

Igår gick jag en snabb promenad i kuperad terräng och mycket uppför i 40 minuter.
Idag har jag cyklat i 40 minuter (till och från jobbet) och ska göra 20 minuters styrketräning för armarna sedan.

Och även om jag verkligen får TVINGA mig själv så är det en sporre att hinna med sina 180 minuters träning på vardagarna, för då FÅR man ju lata sig på helgen. Det blir en morot för en soffpotatis som mig. 🙂

Så… Om det fortsätter så här kanske jag inte måste drapera in mig i massor med kläder på semestern utan vågar ta fram bikinin utan att orsaka svallvågor på campingen…

Måndagsinvägning

-0,9 kg

Och förra veckan måste jag ha mätt fel på höftmåttet, det var nog för att jag hade byxor på mig.
Korrekt mätning idag:

Midja: 88 cm
Höft: 99 cm

Huvudsaken är att det går åt rätt håll, och att det inte går för fort.

Idag har det varit en jättelång dag i Örebro, så idag blir det ingen motion alls. Men jag har ytterligare 6 dagar på mig att skrapa ihop mina 180 minuter, så det ska nog gå!

Heja mig! :o)

Mission completed!

40 minuters cykling idag, varav 30 minuter i uppförsbacke på min oväxlade kärringhonda. Jag fick blodsmak i munnen och det var inte ett dugg skönt eller härligt som folk hojtar om. Däremot var det skönt när det var över.

Så —> veckans 180 minuter är avklarade och det firar jag med ett glas vin eller två.

Heja mig!

Snart är målet nått – 180 minuter ökad puls/träning denna vecka

Det tar sig. Latmasken har sneglat ut från sitt långlivade bo och börjat röra på sig. Det behövs! Tio kilo ska väck innan hösten. Men det ska gå långsamt. Ingen bantning, ingen svält (det är då man tappar energin) utan bara ett lite lätt underskott på kalorier per dag och mer motion så får det komma i den takt som det kommer. Jag skriver in motion och kost på matdagboken.se (gratis) så att jag har lite koll. Jag har valt ett kaloriunderskott på 600 kalorier. Det ska ge ca 0,5 kg viktnedgång per vecka. Det blir alltså 20 veckor att nå målet. Lång tid, men hellre ett sätt man kan lära sig leva med än bantning som bara blir en jojo-effekt.

Jag är nöjd. Jag är stolt. Hittills. Sedan vet man inte när latmasken slår till och bara säger till mig att det GÅR inte. Men om jag får någon sådan dag så är väl det okej det med. Bara jag når mina 180 minuters motion i veckan.

Visst, jag har husdjur. Men faktum är att den ena inte alls vill motionera fort. Så även om man går promenader så går det alldeles för långsamt. Därför är dom här 180 minuterna i veckan minuter som går FORT. Så fort jag orkar och kan med den här skruttiga kroppen.

Igår blev det 40 minuters snabb promenad hem från jobbet med en tung ryggsäck. Hastigheten var 7 km/h trots alla uppförsbackar.
I morse blev det 30 minuters snabb promenad i 8 km/h. Sedan har jag gjort lätt styrketräning i 30 minuter.

Så:
Måndag: 40 minuters träning
Tisdag: 40 minuters träning
Idag: 60 minuters träning

Kvar denna vecka: 40 minuters träning

Imorgon har jag vilodag. Jag känner av min rygg lite och tycker att det är bra att ta det varsamt så här i början.
Men ingen stress. Jag har ytterligare tre dagar på mig att avsluta veckans motion. Och vem vet? Det kanske blir mer än 180 minuter.

Latmasken goes crazy

Jaha! Jag slog upp ögonen måndag morgon, kastade mig upp för att slänga på mig mina nya, fina, dyra joggingskor när min sambo plötsligt sa: ”har du tittat ut?”.
”Vaddå tittat UT?”

Jodå. 1.5 dm snö och gigantiska flingor vräkte ner. Om latmasken (jag) fick välja där så skulle jag dra upp täcket till hakan och sova en halvtimme till. Men jag släpade mig till att faktiskt göra lite styrketräning så att jag fick upp flåset. Senare under dagen passade jag på att skotta blötsnö i 30 minuter. Alltid något!

Idag skjutsade Fredrik mig till jobbet så ska jag powerwalka hem. Det är ca 4 km, mestadels uppförsbacke så det blir ett bra sätt att inviga skorna. Jag SKA ta mig igenom 180 minuter av högre puls den här veckan även om Kung Bore tycker annat. Sådeså!

Vad mera? Jo, inget nytt. Jag väntar på tid för min operation och efter DET kör vi på med våra frysta ägg!

 

Startvikt och mått

FY… Här kommer det:

Vikt: 70 kg
Midjemått: 90 cm (magen under midjan tänker jag inte ens mäta, det är för deprimerande)
Höftmått: 104 cm

Jag har tjuvstartat träningen med att bära 1,5 ton pellets idag med djupa knäböj.
Imorgon ska jag köpa riktiga joggingskor så att jag kan börja lunka igång lite på måndag morgon.

På måndag börjar jag!

Jag har verkligen haft en lång svacka med en fruktansvärd trötthet och så dessa kilon som aldrig vill släppa trots att jag äter jättebra mat och bara syndar på helgen. Godis äter jag någon gång i månaden, så även chips. Vi äter hemlagad mat, jag drar ner på snabba kolhydrater och äter mycket grönsaker och proteiner. Jag är trött på att inget händer med vikten och tröttheten. Nu ska jag försöka ändra på det. Jag vet ju att de mediciner man får trycka i sig vid IVF inte direkt gör att man går ner i vikt, snarare tvärtom (massor med hormoner) men nu får det vara NOG. Jag vill komma tillbaka till mig själv.

Mål: Konditionsträna och styrketräna för ökat välmående och för att förhoppningsvis bli piggare.
Förhoppning: Förlora 9-10 kg genom att konditionsträning kan öka förbränningen som verkar vara helt ur funktion på mig.

Jag är ingen person som går på gym för jag avskyr det och jag har inte ork att ge mig iväg på aktiviteter efter jobbet. När jag jobbar heltid och har hundar och ett hem att ta hand om så blir jag bara stressad och slutkörd om jag ska klämma in mer saker. Jag jobbar faktiskt trots att jag inte är frisk. Så det är inget vinnande koncept för mig. Been there, done that.

Nej, det blir konditionsträning på morgonen när jag har vaknat. Jag börjar med en halvtimme på morgonen tillsammans med Eija. På så sätt är jag ”klar” för dagen och kan tillåta mig själv att ha en svacka efter jobbet om jag blir trött. Några gånger i veckan har jag ett litet program som jag kör för mig själv på övervåningen. Det är mjuk styrketräning utan vikter. Sådant som en fibro-kropp klarar av. Det är tyvärr så att man har ett överaktivt nervsystem vid den här dumma åkomman (jag är utredd på smärtklinik), så även träning som alla säger är bra kan vara förödande med ökad smärta som resultat. Därför är det viktigt att man hittar sin egen nivå så att man inte får bakslag. Så kroppens egen vikt får räcka. Enda gången jag använder hantlar är vid lite armövningar.
Jag kommer att lägga ut mina resultat här, för det ger mig lite press att inte ge upp. Att visa mig själv och andra att jag kan. Det blir en sporre för mig.

Remiss framme!

Igår försökte jag komma fram till kvinnokliniken för att höra om remissen för hysteroskopi är framme och vart i kön jag finns. Det var telefonsvarare ”vi tar inte emot fler samtal, försök igen imorgon”. Idag ringde jag igen och efter många om och men kom jag fram och fick lämna mitt telefonnummer och en automatisk röst svarade att ”du blir uppringd idag klockan kvart i tio”. Perfekt tänkte jag och satte mig och vaktade telefonen. Och tiden den gick.. och gick… och gick… Och nu är det kväll och ingen har ringt ännu. Bra service!

Men.. Molnen skingrades något när jag kom hem och hade fått ett brev från landstinget som talade om att remiss har kommit in från Dr… och jag kommer inom två månader att få en tid. TACK! Då vet jag att det inte är om ett halvår. Förhoppningsvis går det snabbt så att vi hinner med ett eventuellt nytt försök innan sommaren. Om inte, ja då får vi köra efter sommaren.

Men nu har vi i alla fall en plan istället för att bara gå i väntans tider, väntans tider på fel sätt liksom.

Förlamande trött

Det är lite läskigt det där. När den där förlamande tröttheten slår till. När jag knappt orkar öppna ögonen och än mindre röra mig. Inte för att det gör ont, utan för att hela kroppen liksom har stängt av. Det är dom där dagarna när temperaturen höjs från 36,8 till 37,5. Ingen feber, men ändå något som talar om att det är knasigt i kroppen.

Just nu tror jag att det är den här tidiga vårallergin som brukar komma som ett brev på posten. För vad jag vet kan man bli otroligt trött då. Men det kan lika gärna vara fibromyalgin. Och det kan lika gärna vara vad som helst. Inget är ju farligt, så det är ju inte det att jag sitter hemma och skakar tänder av rädsla för att det är något allvarligt fel. Nej, så är det inte. Det som det är är: FRUSTRERANDE. Jag vill mycket mer än vad jag orkar och jag får dålig självkänsla av att se på mig själv, liggandes i soffan utan att orka ta mig till något alls. Vissa dagar sprudlar jag av energi och andra dagar är det som att någon har dragit ur proppen helt. Det är otroligt frustrerande. Och det är inte bara att ”rycka upp sig”. För om jag överanstränger mig dom här dagarna, d v s gör mer än kroppen orkar, så blir jag liggande i fem dagar i stället. Därför är det bara att lyssna och försöka ta det lugnt. Men det är inte lätt. Det gör att man inte vill boka in något alls i förväg. Det är så förbaskat pinsamt att ställa in saker i sista sekunden.

Strunt samma. Nu ska jag snart göra det enda jag orkar ta mig för idag, nämligen åka och äta lite god middag. Sedan blir det sängen igen. Och imorgon är det säkert en mycket bättre dag. Det får vi verkligen hoppas.

Njuter av ledighet

Jag var tillbaka på jobbet i onsdags och jobbade undan som en liten iller. Skönt. Då är det lättare att verkligen koppla av under påsken. Jag får faktiskt lyckorus när jag tänker på att det är flera dagar kvar av ledigt, trots att jag redan har fått sova ut tre morgonar. Underbart!

Jag har drömt mardrömmar också. Om att hysteroskopin kommer att visa att jag absolut inte kan få barn och att dom hade kunnat upptäcka det tidigare. Men eftersom jag har passerat bäst-före-datum i just det här landstinget (andra har gränsen 43) så får jag inget ingrepp i fertilitetssyfte gjort utan det är bara att gilla läget. Du kom för sent liksom. Jag har vaknat alldeles panikslagen. Åldersnojan är värst. Att veta att man blir sämre behandlad för att det står fel siffra på papperet.

Tur att det finns utländska kliniker. Det blir vårt nästa hopp i så fall.

Det grämer mig lite att jag inte har blivit erbjuden någon undersökning tidigare. Jag har faktiskt sökt akut för smärtor där nere och lätt feber någon gång och även ringt sjukvårdsrådgivningen flera gånger p g a smärtor och lätt feber. Jag har fått rådet att bara vila så går det över. Tänk OM det är så att min kropp har försökt flagga för det här flera gånger tidigare utan att det har nått fram.

Men, men. Jag får sluta tänka på det nu. Jag har i alla fall fått kontakt med en jättehärlig tjej som ska upp och behandlas i Falun i maj och hon hade i sitt mail krävt att få Prednisolon och eventuellt något mer efter nästa insättning. Det var kravet för att hon skulle åka dit och lägga pengar. Så hon tyckte att även vi ska stå på oss och säga att vi betalar inga mer försök utan efterbehandlingen vi vill ha. Och hon har så rätt. Kliniken har absolut inget att förlora på det, däremot har vi allt att förlora på att inte prova nya vägar.

Men tills dess ska jag försöka få ältandet att upphöra. Nu ska jag fira påsk med en långpromenad och lite senare middag och snaps.
Glad Påsk!

Kroppen bråkar!

Senaste tidens anspänningar har tydligen satt sina spår. Igår däckade jag av med jordens huvudvärk och smärtor i ryggen, nacken och bäckenet, ja i hela kroppen faktiskt. Det enda som inte har gjort ont är öronen och munnen och tårna. Alltid något 🙂

Jag gjorde ett tappert försök att gå upp i morse för att gå till jobbet men fick inse mig besegrad när jag märkte att ljuset gjorde så att det sprängde än mer i huvudet. Jag somnade av och fortsatte sova ända till eftermiddagen. Som en annan tonåring. Hur mycket kan man sova egentligen? Det är inte vanligt, men är troligtvis en reaktion på att det har varit psykiskt och fysiskt påfrestande ett tag med IVF och jobbigt på arbetet. Jag har fått diagnos fibromyalgi med kroniska trötthetssymptom (inget att luta sig emot och vara stolt över, men en förklaring) så jag måste säga att jag ändå är ganska nöjd med att jag däckar av så sällan som jag gör och faktiskt klarar av att jobba heltid. Däremot när kroppen skriker så måste jag vila, annars är jag rädd för att gå in i väggen och bli långtidssjukskriven och det vill jag INTE. Då är det bättre att bita i det sura äpplet och vila 1-2 dagar så är man på banan igen.

Jag har loggat in sammanlagt två timmar på jobbets nät och lyckats jobba lite i alla fall. Men utöver det så är det vila som gäller.

Nu väntar jag på att det ska bli påskledigt så ska jag vila ännu mer. Och så tänkte jag beställa sol och värme också, för nu snöar det utanför fönstret och det gillar jag inte.

Post Navigation