Plusresan

En resa genom IVF:er, graviditet, lungemboli, komplikationer, Pylorusstenos, operation i Uppsala och det oändligt lyckliga slutet.

Archive for the month “februari, 2012”

Hur länkar man i wordpress?

Jag är totalt nollställd. Nu har jag provat allt. Ja, jag är tydligen totalt inkompetent rent tekniskt.
Är det någon som kan ge en enkel beskrivning hur man får in länkarna på vänster kant här i bloggen. Jag använder wordpress och har provat både länkar och blogrolls men får det inte att fungera.

HJÄLP!

Det här med oro!

Det var ett samtal på ett forum kring det här med oro vid IVF:er. Alltså oron går ju inte över för att man lyckas och blir med barn, då fortsätter ju oron för att allt ska gå bra, och när/om barnet föds oron för att man ska göra rätt och när barnet blir större oron för att det ska gå bra. Den där förbenade oron faktiskt. Även om man mår jättebra OCKSÅ så har man ju haft en jäkla oro i ett år nu. Och den får man troligen lära sig leva med.

En klok person skrev att hennes barnmorska hade sagt att kvinnors plus skapar en oro, moderskänslor. Dessa moderskänslor får vi IVF-patienter redan vid äggplocket.

Det är ju just det här jag har menat länge. Man VET för mycket och man VET det för tidigt. När ägget är utplockat ser man ett eventuellt framtida barn framför sig och man hoppas och hejar på att den ska dela sig och inte dö, och sedan när man sätter in embryot kommer nästa oro och hopp; att det ska fästa och stanna kvar och inte dö. Och man kissar och kissar på dessa graviditetsstickor alldeles för tidigt, bara för att stilla oron och få veta: Ja eller Nej. Få något att förhålla sig till. Och så får man nej på testdagen och då startar nästa oro. Blir det något någon gång? Och så fortsätter det. Och känner jag mig själv så vet jag att oron kommer hålla i sig. Inte så att den gör mig sjuk på något sätt. Jag är fortfarande samma glada, galna människa. Men jag tänker en hel del. Oron gör sig påmind emellanåt.

Tänk om det bara vore så enkelt att mensen plötsligt inte dök upp en dag och VIPS var det ett plus på stickan. Riktigt så fungerar det inte.

Var sjätte par har idag problem med att få barn. De är s.k. oförklarligt barnlösa. Man vet inte varför statistiken har ökat så vad gäller barnlöshet men man tror på en kombination mellan ett allt mer stressigt samhälle med väldigt mycket föroreningar och gifter samt att par väntar längre med att skaffa barn.

När jag började den här IVF-resan trodde jag att jag var ensammast i världen. Det har varit så nedtystat. Men så fort man öppnar munnen har det visat sig att den, och den och den har IVF-barn och den och den och den har en släkting som har gått igenom många IVF:er och den och den och den har bekanta som har gjort det. Plötsligt kryllar världen av likasinnade som förstår och vet. DET är skönt!

Och på fredag ska jag dricka rödvin!

Försöker köra övertalningsförmåga här…

Mitt huvud sitter och ältar och tänker på våra ägg. Att dom ska dela sig fint allihopa ända tills på söndag.

I morse var dom som bild nr 4. Befruktade!
Imorgon blir dom som bild nr 5. Då har dom blivit embryon med två celler. På fredag har dom fått fyra celler. Och på söndag har dom blivit blastocyster med massor av celler. Jag skriver blastocystER för jag har bestämt mig för att fler än en ska överleva ända dit. Någon lön för mödan ska man väl ha efter helsickesäggplocket?

Utöver att jag vilar och tar hand om mig (imorgon tror jag faktiskt att magsmärtan har gått över såpass mycket att jag kan ta en skogspromenad) så läser jag andra bloggar. Bloggar om IVF. Man blir berörd. Jätteberörd.
Jag ska länka till några här i vänsterspalten ikväll. Det är faktiskt inte lätt att få barn. Inte alls. Bara så att ni vet det. Men vi stöttar varandra, vi IVF-tjejer.

Och tack till alla er, mina fina vänner, som stöttar mig och oss. Det behöver vi. Det värmer.

En dansande värphöna!!

Ingela (gulliga, underbara Ingela) ringde från kliniken och frågade hur det var med min mage efter deras ”misshandel”. Som vanligt svarade jag att det går jättebra. Sanningen är att det hugger till som tusan emellanåt, men efter vårt samtal spelar det ingen roll alls.

Hon berättade att ALLA FEM är befruktade. 100% befruktning! Hon sa att dom nästan aldrig har sett något liknande. Och därför väljer Staffan att LÅNGTIDSODLA dom, så jag ska in och få tillbaka ett på söndag istället för imorgon eller fredag! Istället för att det har delat sig i 4-8 celler blir det troligtvis en hundracellig blastocyst (om vi har tur och dom klarar sig)! Har vi ännu mer tur får vi till frysen även denna gång för framtida FET (frozen embryo transfer).

Jisses anåda. Jag är chockad! Att det kan bli så. Trots att dom bara kunde tömma en äggstock för att den andra gömde sig. Trots att det bara blev en halv skörd med ägg så har alla klarat sig. ALLA HAR KLARAT SIG??!!

Nu är jag så glad så att jag vill slå frivolter, men jag vet att jag ska ta det lite lugnt så att min mage läker. Men det spritter. Överallt!
Det trodde jag aldrig! Den här IVF-svängen är sannerligen både upp och ner, och just nu är det UPP, UPP, UPP!

IVF-resor är inte så roliga… IVF 2, i väntan på ägget och femte insättningen

…ändå tycker jag att vi har det lindrigt. Jag har inga problem med att träffa småbarn eller prata om graviditeter eller se runda magar och än så länge har inte vår relation tagit stryk. Däremot så ÄR det jobbigt. Man utsätter sin kropp för extremt mycket och all väntan på allt som ska klaffa är nästan outhärdlig.

Hur ska man må av behandlingen?
Blir det några ägg?
Klarar äggen sig?
Blir äggen befruktade?
Får man tillbaka något?
Fäster det?
Hur många gånger ska man försöka innan man ger upp?
Ska man leva som vanligt eller inte? Får man dricka vin på helgen?
Hur osocial får man bli när man mest behöver få sitta i sin grotta en stund, en vecka eller två?
T ex så vet jag att det blir en sömnlös natt innan jag vet om någon av de fem har klarat sig. FAN också. OM vi bara hade fått tömma båda äggstockarna så hade oddsen varit betydligt bättre. Sist fick jag ut 9 ägg, 6 klarade befruktning. 4 gick vidare till blastocyster (långtidsodlade) varav alla klarade sig och blev insatta under sista året. Den här gången hade jag minst lika många, om inte fler jättefina äggblåsor. Det är jättebra för min ålder! Statistiken på fem ägg suger. 1-2 kvar i slutänden om man har tur? Korttidsodling för att inte förlora alla… Annars är det bara att börja om den här resan. Igen. Ytterligare 25000-30000 kr. För vad?

Jag ältar lite nu. Det maler i huvudet. Men det måste det få göra. Jag tar allt med en stor nypa humor i mitt liv, men något dyngs ältande behöver jag. Jag måste också få känna att det är pissigt. Jag vill ha sommar, sol och semester! Jag orkar inte ta ansvar för tankar på jobb och måsten just nu.

Det var lite besvärligt, men nu är jag hemma…

Äggblåsorna satt väldigt djupt så det blev problem. Vi kämpade och kämpade och jag fick blodtrycksfall av smärtan och var nära att svimma. Vi fick ge upp efter att bara ha tömt ena äggstocken. Men fem ägg blev det i alla fall från en äggstock även om vi hade hoppats på det dubbla.

När dom skulle ge sig på högra äggstocken så drog den sig undan efter bedövningen. Den bara försvann. Dom kämpade och kämpade och tryckte och masserade på min mage. Men icke. Efter en lång stund fick vi ge upp.

Fem ägg från en äggstock är en fin skörd, men det grämer mig att vi kanske hade minst lika många i andra äggstocken som inte gick att få fram. Fem ägg  innebär att det inte blir långtidsodling den här gången utan vi får tillbaka en liten en (om befruktningen går som den ska) på torsdag eller fredag som är odlad 2-3 dagar.

Nu ska jag vila! AJ!

In i dimman

Om en kvart får jag ta min drink.

20120228-092528.jpg

Jag har bytt om till min finaste gå-ut-stass.

20120228-092636.jpg

Och infarten är på plats för framtida morfin. Snart kör vi!

20120228-092739.jpg

Väntrum

20120228-084923.jpg

Till min stora glädje är det Ingela och Staffan idag. Dom har tagit hand om mig på bästa sätt förut. Det var Ingela som höll mig i handen när jag hade det jobbigt. Underbart!

Snart framme

20120228-083652.jpg

Pulsen är… jag vet inte.. men snabb..

Hjärtat dunkar hårt och snabbt. Jag är munter och har sovit gott men kroppen känner inte riktigt likadant. Den har gått in i försvar. Jag försöker andas djupt och lugnt för att få ner hjärtslagen. Prisa lugnande! Kan man få lite snart??

IVF 2, fortfarande dag 11…

Det känns lite bättre nu, men jag är väldigt spänd. Det blir så när man har haft några gynekologiska trauman. Det spelar ingen roll hur mycket jag förklarar för min egen hjärna att det går jättebra, jag har gjort det förut, det är inte så farligt som man kan tro etc, för hela kroppen spjärnar emot. Bara jag inte reser mig och ska gå som så många gånger förut. Det är pinsamt!

Vår IVF-resa hittills (jag hoppas att vi börjar närma oss slutet):

Hösten 2010 – utredning – oförklarligt barnlösa
Januari 2011 – spraystart
Januari 2011 – avbruten spraystart p g a för starka biverkningar
Januari 2011 – sprutstart med gonal-f 375ie. Efter några dagar även Cetrotide
Februari 2011 – Äggplock, 9 ägg, 6 befruktade = långtidsodling. Progesteron Mic
Februari 2011 – Insättning av blastocyst och 3 till frysen. Kraftig blödning efter bara 5 dagar
December 2011 – FET i naturlig cykel med blastocyst, efterbehandling Progesteron Mic och Progynon
December 2011 – Minus på testdag, blödning två dagar senare
Februari 2012 – FET i naturlig cykel med två blastocyster, efterbehandling Progesteron Mic och Progynon. Minus på testdag.
Februari 2012- IVF 2, sprutstart med gonal-f 375ie och efter några dagar även Cetrotide. 12-14 äggblåsor. Sänkning till gonal-f 150ie sista två dagarna. Cetrotide och Ovitrelle söndag den 26 februari. Äggplock tisdag den 28 februari.

Here we go!
Heja äggen. Kom igen nu!

Nervös, spänd, trött och irriterad!

Idag vände hela mitt humör. Jag har varit helt slutkörd och sovit i flera omgångar, jag är irriterad, orolig, rastlös. Jag har ont i magen och är troligtvis ganska stressad inför imorgon. Jag skulle behöva börja med lugnande redan dagen innan tror jag. Tur att jag har sjukskrivit mig, för jag hade inte fått mycket gjort på jobbet ändå. Jag får verkligen ångest när jag tänker på gynbehandlingar efter mitt trauma i Göteborg. Usch!

Punktering av 12-14 äggblåsor. Ner i en behållare för att frodas i ett par dagar. Och om 3-6 dagar återföring av förhoppningsvis befruktat ägg och massor till frysen!

Imorgon vid den här tiden ligger jag och har ont i magen, men då är den värsta fasen över. Då väntar nästa fas.

IVF 2 Sprutdag 10 – Hejdå

Klockan 20 är det dags! Sista sprutan. Ovitrelle. Klockan 18 tog jag min sista Cetrotide. Den som har varit min vän under fem kvällar.

20120226-193736.jpg

Jag hoppas att vi inte behöver ses igen. Men tack för hjälpen så här långt! 🙂

IVF 2, sprutdag 10 – sista sprutdagen

Jag mår lysande bra faktiskt. Det enda som är skillnad mot förra året är att jag känner mig väldigt starkt psykiskt. Jag mår jättebra. Det gör också det fysiska lättare att hantera. Förutom det har jag tagit lite extra D-vitamin förutom Apotekets Kvinna (multivitamin med folsyra). Och så kör jag lite akupunktur, akupressur och moxalampa på mig själv.

Enligt TCM behöver man starka njurar för att kunna få och bära ett barn, och så måste miljön i livmodern vara gynnsam. Ja, förutom det behöver man såklart balans i hela kroppen. Njurmeridianen hör enligt TCM till vinterns årstid, vilket innebär att man ofta får svaga njurar den här årstiden. Förknippa det inte med västerländsk syn att se det. För vi pratar om njurens meridian och att den påverkar olika delar av kroppen.  Utöver det kan symptom på svaga njurar enligt TCM vara att man känner sig trött, hängig och utbränd. Bland annat. Därav förklarar TCM också varför det är lättare att bli gravid under den varmare årstiden då grunden för all vår energi (njurar) mår bättre.

Hur som helst så har jag riktat in mig på att stärka punkter som heter Njure 3, Lever 3, Mjälte 6 (stark kvinnopunkt) och Mage 36. Efter insättning undviker jag Mage 36 (väldigt stark stärkande punkt) och Mjälte 6 (kontraindicerad) men tar istället Mage 40. Och förutom det lite lugnande Yin Tang och Du 20.  Förutom det använder jag moxa på Leverns och njurens backshupunkter på ryggen och jag kör även en kort stund på magen (moxa ger värme). När man väl ruvar på ett ägg så ska man vara försiktig med värme under för långa stunder, men en liten stund känns jätteskönt och även om man väljer att undvika magen så kan man använda det på ryggen en stund.

Jag gör alltså allt för att boosta mig själv med må-bra-saker den här omgången och jag hoppas därför på att IVF nr 2 ger några jättefina embryon/blastocyster som till slut väljer att landa hos mig någon gång under 2012.

Det är sista sprutdagen idag. Imorgon har jag en sprutfri dag, men jag har valt att sjukskriva mig och ta hand om mig inför ingreppet på tisdag. Lite akupunktur, lite vila, lite må-bra-saker helt enkelt. Det är jag värd efter en hektisk period på jobbet. Och jag har turen och äran av arbetskamrater som stöttar och tycker att jag gör helt rätt. Det är så skönt. Det gör att man kan slappna av och vara lite egoistisk för en stund.

Och appropå det här med stora IVF-magar… Förr kunde man ju se ölmagar gå omkring med såna här:

Man kanske ska beställa en annan variant?

Min mage är gigantisk…

…och vad innehåller den? Jo, äggblåsor… Den står ut som bara den liksom. Skulle vi kunna se till att den står ut av andra orsaker än meduciner framöver kanske? Jag kan inte längre skylla på kraftig benstomme…

IVF 2, sprutdag 9

Nu är det snart slut på sprutorna för den här gången. Idag var det sista Gonal-f. Ingen mer äggproduktion alltså! Däremot ska jag fortsätta med Cetrotide även imorgon klockan 18.00 (för att inte ägglossa). Klockan 20.00 ska jag ta den sista sprutan som heter Ovitrelle.  Den används för att äggen ska mogna tills äggplocket på tisdag.

Vad Ovitrelle är

Ovitrelle innehåller läkemedlet ”koriongonadotropin alfa” som framställs i laboratorium med en särskild rekombinant DNA-teknik. Koriongonadotropin alfa är likt ett hormon som finns naturligt i kroppen, så kallat koriongonadotropin, som är involverade i fortplantning och fertilitet.

Vad Ovitrelle används för

Ovitrelle används tillsammans med andra läkemedel:

  • För att få folliklar (som var och en innehåller ett ägg) att utvecklas och mogna hos kvinnor som genomgår assisterad reproduktionsteknologi (en metod som kan hjälpa dig ett bli gravid) som ”in vitro-fertilisering”. Andra läkemedel kommer att ges först för att få flera folliklar att växa.
  • För att få äggstocken att släppa ifrån sig ett ägg (ägglossning) hos kvinnor som inte kan producera ägg (”anovulation”) eller kvinnor som producerar för få ägg (”oligo-ovulation”). Andra läkemedel kommer att ges först för att folliklar ska utvecklas och mogna.

Jag mår fortfarande finfint, men idag var det segt att ge mig själv dom två sprutorna. Det gjorde ont och det sved och jag kände mig öm. Kanske för att man har stuckit sig 13 gånger i magen på en vecka…

Nåväl, nu är vi nära delmål 1 och det känns jäkligt bra!

Trevlig helg!

Det här med storken…

När man var liten trodde man att storken kom och levererade små bäbisar. Och tänk om det vore så enkelt!

När man sedan kom upp i högstadieåldern så fick man lära sig massor om blommor och bin. Bland annat att man blir gravid om man inte skyddar sig med kondom. Det lät faktiskt som att det räckte med att man var oskyddad en gång så var det kört. Och det ville man då rakt inte!

Sen när man väl skulle försöka FÅ barn. Då jäklar spelade det ingen roll hur många storkar som bor på jordens yta, och inte heller spelar det någon som helst roll hur många gånger man är oskyddad, för den där bäbisen har bara bestämt sig för att INTE komma hit liksom. Vad gör man? Jo, man funderar på om det är något fel på en. Så man får ta en herrans massa prover och får en herrans massa undersökningar. Och allt är perfekt! Que?

Då finns det dom bekanta och självutnämnda experter som lite käckt beskriver att alla tjejägg och spermier passar inte ihop förstår du! Nähä? Skulle det vara något som gör att jag mår bra i processen… eller? Våra ägg och spermier parar ju ihop sig som bara tusan, som om dom aldrig har gjort annat, och blir toppenfina blastocyster, så det stämmer ju inte. I så fall skulle det ju inte ha lyckats i just den processen överhuvudtaget…

Då får man nästa käcka förklaring från bekanta: Jo förstår du, det är STRESSEN som gör att det inte går. Du måste slappna av! Alla känner någon som har lyckats när dom har gett upp och fått barn på egen hand. Ja, så kanske det är… Men det stämmer faktiskt inte på mig/oss. För vi har inte känt någon som helst stress. Snälla nån, jag hade förlikat mig med att jag inte ens ville bli mamma. Sen så tyckte bästa Sambon att det kunde vara trevligt med en avkomma, och då ändrade jag mig och insåg att om jag någonsin ska ha bäbis så är det med honom. Men någon stress har det då rakt inte varit. Det som är stressigt är att låta kroppen gå igenom hormonbehandlingar samtidigt som man vill vara duktig och inte sjukskriven. Men psykiskt mår jag superfint. Faktiskt.

Så kanske är det bara så himla enkelt att folk (och jag) ska sluta fundera på varför det fungerar ibland och ibland inte. Och kanske ska man sluta fundera på om det är något fel än det ena än det andra och bara go with the flow. Kanske är det bara så att hela resan är ett stort lotteri, och att man ska ha en nypa tur. Allra helst när man har passerat 30?

Men den som någonsin säger till mig att det är lätt att få barn, den personen vill jag lära ett och annat. För lätt behöver det då rakt inte vara, vare sig man är 25 eller 40. Sådeså!

Ett utomordentligt exemplar med stor mage = jag!

Jag var inne på IVF-kliniken för ett sista ultraljud och blodprov. Det var så jättefint så! Hela 12-14 äggblåsor i fin storlek i mina äggstockar. Dr Urban tyckte att det var alldeles lysande resultat och han lät hoppfull om många jättefina ägg. Inte undra på att magen är stor och jeansen trånga. Jag är så glad över att min kropp inte känner sig så gammal ännu utan att den fortfarande kan producera finfina ägg. Nu är det bara resten kvar. Hoppas på att det är många ägg i dom där blåsorna och att dom tar sig fint i befruktningen och överlever det hela.

Det har gått mycket snabbare den här gången. Förra gången sprutade jag i ca 13 dagar. Nu ska jag sluta spruta på söndag kväll. Det är dag 10. Vi ska även sänka dosen Gonal-f till 150ie istället för 375ie fredag och lördag. Är det ett bra tecken? Jag hoppas det!  På måndag är jag sprutfri, men då ska jag verkligen boosta mig själv med positiva saker, akupunktur, moxa och allmänt må-bra-saker. Tisdag morgon har jag fått tid för äggplock. Jag bävar, men det är också spännande. Då ska Dr Staffan ge mig lokalbedövning där nere, och så får jag lugnande och morfin i de mängder man behöver. Säger man AJ får man mer, ett tips! 🙂 Sedan punkteras varje äggblåsa och töms på vätska och förhoppningsvis finfina ägg. Sedan är man däckad.

Men, nu tar vi en dag i taget. Jag kan flyga – jag är inte rädd!

Okej, nu kör vi!

20120223-175912.jpg

IVF 2, sprutdag 7 – en tuff dag går mot sitt slut

Jag är schizofren. Nu mår jag kalasbra. Jag orkade vara på jobbet i ca 4 timmar, sedan var jag tvungen att åka hem. Huvudet sprängde och jag kunde varken stå eller sitta av tröttheten. Minsta ljud dunkade i skallen och jag ville bara lägga mig på golvet och sova. Jag har aldrig varit med om en liknande trötthet på dagtid…

Väl hemma föll jag ihop på soffan och sov i två timmar. När jag vaknade mådde jag superduperbra, så då kunde jag jobba 2  timmar till.

Nog för att jag vet att jag är Drottningen af Biverkningar vad gäller allting, men jag känner mig ändå lite klen när det blir så. Men, ingen fara på taket. Ny dag, nya tag i morgon. DÅ kommer äntligen bästa Sambon hem från en utbildning. Så skönt att ha honom där han hör hemma igen.

Snart är det dags för två sprutor igen. Det är skönt varje gång det är gjort.

Vart är jag – jo på jobbet…

Det blev så ändå. Alldeles för få ordinarie på plats.

IVF 2, dag 7 – Illamående

Usch, jag mår så illa så att jag inte vet vad jag ska göra, och huvudet spränger. Det blir tyvärr en stanna-hemma-från-jobbet-dag. Men jag är ändå nöjd som har kämpat på hela veckan med varannan dags illamående. Idag känns det som att jag ska spy om jag står upp, så då kändes det lika bra att inte ställa mig upp. Bra tanke va? Och eftersom alla ljud skär som knivar i huvudet (jag har tv:n på lågt, lågt) så känns det dumt att vara på jobbet där volymen kan vara rätt hög på torsdagar. Men, men. Det är smällar man får ta.

Nu har jag kokat ingefärste av färsk ingefära och vatten och så har jag petat i mig en halv Lergigan. Med det hoppas jag på att kvaliteten på dagen kan bli något bättre framöver.

IVF 2, sprutdag 6

Då var det dags för kvällsdosen av två sprutor.
Noggranna instruktioner med Cetrotide-sprutan. ”Lägg alla delar på ett sterilt underlag”.. Ehh? Öhh? Vi som har husdjur har inga sterila underlag… Nåväl. Jag tog lite hushållspapper och portionerade ut det hela.

Gonal-f är liksom klar som den är. Man bara ställer in en dos, drar ut ena änden och sprutar in det. Cetrotide måste man blanda själv. Se till att det inte blir luftbubblor, se till att man inte sätter nålen i ett blodkärl etc etc. Jag kände mig lite ringrostig så jag följde instruktionsboken noga…

Kvällens hormon-dos.

Det gick bra det med. Jag kan inte vänta till 19-20. Jag vill bara ha det gjort, och så fick det bli.  Det bara svider lite i magen just nu… Men illamåendet känns för närvarande lite bättre. Jag håller tummarna för att det fortsätter så. Huvudet får banka så mycket det vill, bara jag slipper illamåendet.

Fasiken, jag tycker att det går ganska enkelt den här gången…

Sprutdag 6 den 22 februari 2012 – Jag mår så illa!

Huvudet spränger och jag mår så illa. Troligtvis är det biverkningar, så jag hoppas att jag inte har smittat någon på jobbet idag. Jag känner mig tapper som hänger i och jobbar trots att det är lite varannan dag det där med måendet. Igår var jag på topp och idag i botten. Jag orkar i alla fall jobba 08-16 och det är bra.

Hur som helst var jag och lämnade blodprov och gjorde VUL (vaginalt ultraljud) i morse när dom öppnade. Jag hade en jättebra läkare (Samira?) som tittade i min journal och berömde dom kanonfina resultaten förra gången. Allt ser så himla bra ut för att lyckas så hon tyckte att jag skulle vara positiv. Hon skakade på huvudet när jag nämnde det här med åldern och sa att det finns 25-åringar som har sämre resultat, att jag inte ska tänka så. Underbara människa!

Hon kunde se ca 8-10 äggblåsor och när dom ringde på eftermiddagen hade allt sett bra ut på blodprovet. Så, jag ska tillbaka på fredag för nytt ultraljud och nytt blodprov och därefter bestämmer vi dag för ÄP (äggplock) någon dag nästa vecka. Och ikväll är det dags för två sprutor. Gonal-f 375 ie som tidigare (för att få många äggblåsor) och Cetrotide (för att man inte ska ägglossa). Vi närmar oss delmål 1.

Så här kan äggblåsor se ut på ett ultraljud:

Nu måste jag lägga mig och tycka synd om mig själv och försöka bli av med det här illamåendet. Urrrk.

IVF nr 2, sprutdag 5 – Prisa bruttolöneavdrag!

Har just stängt av jobbet och satt på tankarna. Jag har haft en jättebra dag idag. Jag fick reda på att vi HAR bruttolöneavdrag via jobbet, och eftersom kliniken kan erbjuda det så sparar vi flera tusenlappar. Underbart!

För att förbereda mig för morgondagens sprutor tog jag fram nya hormonerna. Cetrotide. Det ser ut som en knarkfabrik här.

20120221-164922.jpg

Post Navigation